fbpx
7 oktober, 2020 | Björn Hallberg | Arbetsmarknad

Statliga arbetsgivare måste skärpa sig

Tiden för guldklockor och ”Nit och redlighet” är över. Arbetsmarknaden har förändrats, och det behöver även villkoren göra.

Unga människor som söker sig till staten drivs ofta av att de vill jobba med något de anser vara meningsfullt. Det vet vi sedan tidigare, och det bekräftas i undersökningen Young Professionals som Academic Work nyligen presenterade. Studien visade även något ännu intressantare: allt fler unga vill jobba statligt.

Coronakrisen sägs vara bidragande till att statens aktie är på uppgång. Det verkar finns två skäl till det. För det första söker sig unga till trygga anställningar. För det andra vill unga under krisen i än större utsträckning jobba med något de anser vara betydelsefullt.

Att fler unga vill jobba statligt kommer väl till pass då behovet av arbetskraft i staten är stort, och kommer så förbli på grund av pensionsavgångar och hög personalomsättning. Utsikterna för unga människor som vill jobba statligt är alltså goda.

Det är glädjande att staten som arbetsgivare blir mer attraktiv, men det får mig också att fundera över varför staten inte alltid ses som en intressant arbetsgivare bland yngre. Det en statlig tjänsteman gör, på uppdrag av medborgarna, kommer alltid att vara betydelsefullt. Det ska inte behövas en kris för att unga människor ska få upp ögonen för det.

Det är inte dagens unga det är fel på. Det är snarare staten som har en läxa att göra för att morgondagens arbetstagare ska se en statlig karriär som något eftersträvansvärt. Har arbetsgivarna gjort vad de kunnat för att unga människor ska förstå att det staten gör är viktigt? Året runt, år efter år, och inte bara när det är kris.

Att berätta vad staten faktiskt gör och bidrar till är centralt för att höja attraktionskraften och för att lyckas locka kompetent personal. Staten kommer måhända aldrig kunna konkurrera med Google, Apple och Spotify, men nog behöver Arbetsgivarverket och dess medlemmar snäppa upp ambitionsnivån när det gäller att locka till sig unga akademiker.

Staten behöver dessutom bli bättre på att få dem att stanna kvar. Arbetsgivarverkets siffror visar att personalomsättningen är avsevärt högre bland yngre medarbetare. Vi vet att många unga medlemmar lämnar sina statliga tjänster redan efter några år. Det beror inte sällan på frånvaro av tydliga karriärvägar, eller på besvikelse över att jobbet var mindre flexibelt och mer fyrkantigt än vad utlovades vid intervjun. Det här är problematiskt, och det borde det även vara ur ett arbetsgivarperspektiv. Det är svårt att uppnå en kontinuitet i en verksamhet med stor personalomsättning, samtidigt som rekryteringar som inte blir långsiktiga är en dyr affär.  Det borde alltså ligga i arbetsgivarnas intresse att uppnå en förändring.

Ytterligare en del i arbetet att locka unga akademiker och att få dem att stanna är attraktiva villkor. Den frågan är högaktuell just nu. I den avtalsrörelse som pågår står många brännande frågor på spel. De är viktiga för alla våra medlemmar men flera av frågorna kan ses som extra betydelsefulla för just unga akademiker.

Tidigare nämnda studie visar att en anledning till den ökade attraktionskraften var att staten av unga ansågs vara en trygg arbetsgivare. Vi i Fackförbundet ST menar att en statlig anställning inte är trygg nog, och därför framhäver vi i våra yrkanden att antalet visstidsanställningar behöver bli färre. Det gjorde vi också i den förra avtalsrörelsen utan att få gehör från Arbetsgivarverket. Många av de andra yrkandena kommer, om de blir verklighet, också höja attraktionskraften för staten som arbetsgivare. Större möjlighet för anställda att påverka sin arbetstid är ett, konkurrenskraftiga löneökningar ett annat. Nu får Arbetsgivarverket en ny chans att höja statens attraktionskraft.

Baserat på Arbetsgivarverkets yrkanden är de inte lika intresserade av att locka unga akademiker till staten, snarare tvärtom. Kanske lever de kvar i en svunnen tid då arbetsmarknaden såg annorlunda ut och arbetstagare kom till staten för att stanna.  Men tiden för guldklockor och ”Nit och redlighet” är över. Arbetsmarknaden har förändrats, och det behöver även villkoren göra.

Jag hoppas att staten alltjämt kan locka till sig unga och få dem att stanna, men det går inte av sig självt. Att öka attraktionskraften kommer att kräva en stor insats från arbetsgivarna. Det är ett måste om staten även i framtiden ska lyckas med sitt betydelsefulla uppdrag.

Björn Hallberg

Utredare på Fackförbundet ST. Jobbar på förbundet sedan 2018. Innan jag...

Mer från samma skribent

2020-10-07 | Björn Hallberg | Arbetsmarknad

Unga människor som söker sig till staten drivs ofta av att de vill jobba med något de anser vara meningsfullt. Det vet vi sedan tidigare, och det bekräftas i undersökningen Young Professionals som Academic Work nyligen presenterade. Studien visade även...

2020-06-23 | Björn Hallberg | Likabehandling

Sedan Black Lives Matter-rörelsen nådde Sverige har debatten i stor utsträckning handlat om försök till att förminska frågans relevans, och om lämpligheten med fysiska demonstrationer mitt under en pandemi. Att tusentals människor – med risk för egen...

2020-05-04 | Björn Hallberg | Demokrati

Tack vare dessa ömsesidiga strävanden har jag och många andra – inte minst människor vars socioekonomiska förutsättningar varit sämre än mina – fått en trygg uppväxt och en framtid att se fram emot. Det är dock enkelt att glömma bort all den hjälp...