fbpx
10 oktober, 2019 | Elin Moberg | Arbetsmiljö

Rätt förutsättningar för tillit

Mer utrymme för medarbetarnas kompetens och bedömningar, minskad detaljstyrning och större långsiktighet i styrningen. Det låter som ett bra recept för bättre förutsättningar för statligt anställda att kunna göra ett bra jobb. Men räcker det om resurserna inte hänger med?

På senare tid har diskussionerna om ledarskap i staten till stor del kommit att handla om att vi behöver ha mer tillit i styrningen både av och inom statliga myndigheter. Med mer tillit i styrningen förbättras medarbetarnas förutsättningar att utföra sitt arbete på ett professionellt sätt. Medarbetarna får då större möjligheter att få till ett förtroendefullt möte med medborgarna.

Det här tror i alla fall den av regeringen tillsatta Tillitsdelegationen, som i dagarna la sitt förslag för mer tillitsbaserad styrning och ledning i staten. Tillitsdelegationen menar, och där håller jag med dem till fullo, att både medborgarna och de som arbetar i staten skulle gynnas av en bättre balans i styrningen där tillit fick spela en större roll. Men det är också en reform som ställer krav på medarbetarna. Delegationen lyfter själv fram vikten av medledarskap, att ha medarbetare som kan och vill kliva fram och ta större ansvar för både det egna arbetet och verksamheten som helhet.

Tillåter arbetsmiljön ett större medledarskap?

ST har under Tillitsdelegationens arbete haft möjligheter att påverka och komma med synpunkter. I det arbetet har vi framhållit att medarbetarnas förutsättningar och arbetsmiljö, framförallt balansen mellan krav och resurser, är en kärnfråga för att skapa en organisation präglad av ömsesidig tillit. Idag är arbetsmiljön på många myndigheter alltför ansträngd. Våra arbetsmiljöundersökningar visar en situation på många myndigheter där arbetsbelastningen ökar år efter år. Handläggare på Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Försäkringskassan, domstolarna och många andra myndigheter vittnar om aldrig sinande ärendehögar och medborgare som får vänta allt längre på att få hjälp. Detta påverkar i allra högsta grad förutsättningarna att införa och upprätthålla en tillitsbaserad styrning.

För att vara tydlig, jag tror att mer tillit i styrningen på sikt är en effektivitetsvinst för staten. Men det behöver finnas utrymme i verksamheten för att det ska gå att genomdriva förändringen. Medarbetare behöver ha en dräglig arbetsbelastning för att de ska kunna lyfta blicken, se helheten och kliva in i det förväntade medledarskapet.

Sluta spara på myndigheterna

Det behövs strukturella förändringar i resurstilldelningen för myndigheterna för att tillitsreformen ska kunna slå igenom, särskilt på de mest överbelastade myndigheterna. Det årliga sparbeting som åligger myndigheterna inom anslagssystemet måste ses över för att förbättra arbetsbelastningen och skapa en bättre balans mellan krav och resurser.

Tillit är ju som bekant inte en envägskommunikation, även medarbetarnas tillit till arbetsgivaren är nödvändig för att uppnå tillitsbaserad styrning i praktiken. Det gör att även andra trygghets- och villkorsfrågor behöver analyseras. Vissa av myndigheterna som redan prövat på att införa tillitsbaserad styrning i delar av verksamheten lyfter just vikten av trygga anställningsformer och rättvisa lönekriterier för att uppnå ett gott medledarskap.

Trygga anställningsvillkor, rimlig arbetsbörda och god organisatorisk och social arbetsmiljö är viktiga perspektiv där jag gärna hade sett att Tillitsdelegationen gjorde en djupare analys. Men det är också ett perspektiv vi som förbund kommer att ha med oss i de fortsatta diskussionerna om hur vi omsätter delegationens förslag till en bättre styrning i och av statliga myndigheter.

Mer från samma skribent