fbpx
20 juni, 2019 | Maria Olwæus | Arbetsmarknad

“Kasta inte ut barnet med badvattnet!”

I många kommuner finns en oro för att staten successivt drar sig tillbaka från den kommunala närvaron. Reformen av Arbetsförmedlingen (AF) går för fort och är illa underbyggd!

Britta Lejon, Fackförbundet STs ordförande, besöker just nu flera kommunledningar i Sverige för att diskutera hur pågående reformarbete med AF kommer att påverka kommunerna. Myndigheten har aviserat nedläggning av 132 kontor runtom i Sverige bland annat som ett led i att ca 4.500 personer sägs upp från myndigheten.  I förra veckan besökte vi  de värmländska kommunerna Torsby och Sunne. I båda fallen var kommunledningarna kritiska till nedläggningarna och att de sker på det sättet och framför allt i det tempot.

Sedan 73-punkts programmet i januari 2019 (januariöverenskommelsen) har takten i reformarbetet av AF ökat väsentligt. Myndigheten har under lång tid kritiserats för långa handläggningstider, bristande intresse för samarbete med andra aktörer, dålig förståelse för företagens behov och ointresse för att bedriva verksamhet i små kommuner och tätorter. Många av de problem som tillskrivs AF handlar bland annat om stelbenta regelverk inom verksamheten med betungande rapporteringskrav som leder till att medarbetarna ägnar sig mer åt administration än att hjälpa människor tillbaka i arbete. Där allt för detaljerade arbetsmarknadspolitiska åtgärder förhindrar AF att sätta in flexibla lösningar så tidigt som möjligt, tillsammans med andra offentliga eller privata aktörer. Det råder således inget tvivel om att det behövs en reform men inte genom att staten nedrustar verksamhet i landet.

Det finns dock många orter där AF fungerat bra och där medarbetarna och chefer har medverkat i innovativa lokala lösningar i samverkan med till exempel kommunen. Två exempel på detta är de värmländska orterna Torsby och Sunne som vi besökte den 14 juni 2019.

I Torsby har arbetsmarknadsavdelningen haft flera projekt som slagit väl ut och där samarbetet med Arbetsförmedlingen fungerat mycket bra. Ett sådant är projektet med “Extratjänster”, där ca 80 personer som stod långt ifrån arbetsmarknaden och var i slutfasen på jobb- och utvecklingsgarantin deltog. Målet var att få individen att känna sig behövd och visa deltagarna att de var en tillgång till arbetsmarknaden. I kommunens egen utvärdering konstateras att “Extratjänsternas betydelse för den enskilde individen har varit enorm. Att få gå från ett socialt utanförskap till att få jobba, ha arbetskamrater, att få passa tider och att få tjäna egna pengar, är en enorm befrielse för var och en av dessa människor. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, vill jag nog påstå att det inte har varit annat än lönsamt för Torsby kommun. För om man gör en lätt kalkylering på vad det skulle ha kostat att ha flertalet av dessa 80 personer på ett försörjningsstöd, så kommer man upp i enorma kostnader för socialförvaltningen och indirekt för skattebetalarna i kommunen”, skriver Roger Ericsson, ansvarig tjänsteman för projektet.

Några medskick från kommunledningen i Torsby är att:

  • Statlig närvaro är jätteviktig.
  • När AFs kontor försvinner på så många orter ökar risken för att mycket tid går åt att resa mellan de kvarvarande kontoren. Tänk igenom vart kontoret ligger geografiskt!
  • AF måste ha kännedom om det lokala näringslivet, annars blir insatserna inte optimala.
  • När individen påbörjar en utbildning måste den få gå klart den. Det är bortkastade pengar när utbildningsinsatser avbryts på grund av nya direktiv.
  • Kommunen tar gärna över ansvaret för arbetsmarknadsåtgärderna under förutsättning att staten fördelar medlen på ett bra sätt.
  • När statens närvaro försvinner i allt större omfattning ökar risken för att försörjningsstödet ökar för kommunen. Det är inte hållbart!
  • Digitaliseringen av myndigheten går för fort. Många som står långt från arbetsmarknaden har inte kapacitet att tillgodogöra sig den tekniska utvecklingen.

 

Torsby kommunledning med Britta Lejon

 

I Sunne bekräftar kommunalrådet Gunilla Ingemyr mycket av det som sades i Torsby även om de haft en liten annan situation. Samarbetet med AF har även här fungerat mycket bra. Där har de haft väldigt många ensamkommande ungdomar som krävt särskilda insatser. De känner stor oro för att staten successivt dragit sig tillbaka över en längre tid.  Inte minst för hur det ska gå med denna grupp. I Sunne har AF-kontoret redan stängts vilket har medfört att det lokala nätverket som funnits försvunnit eller flyttats längre bort från kommunen. Det kommer försvåra arbetet avsevärt.

Som tur är arbetslösheten låg i Sunne. Det märks att orten präglas av en stark entreprenörs anda med många små och medelstora företag. Idag finns 900 företag fördelat på en befolkning om 13.200 invånare. Trots att arbetslösheten är låg ökar ändå behovet av insatser för att få ut arbetssökande i arbete. Nu kommer kommunen tvingas göra mer eftersom AF är stängt. Ett enkelt men typiskt exempel på att de tvingas utnyttja mer av de kommunala resurserna nu när AFs kontor är stängt är att arbetssökande vänder sig direkt till kommunen med frågor och efterfrågar hjälp. Många gånger handlar det om att få hjälp med att fylla i formulär eller andra enklare administrativa åtgärder men det kan vara tidskrävande för kommunens personal.

Det finns en uppenbar risk, säger Gunilla Ingemyr, att det sprider sig en trötthet i den kommunala organisationen när mer läggs över på kommunen. Det blir kännbart ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det finns en stor oro att kommunalanställda inte kommer orka hela vägen när kraven ökar kontra resurserna som finns.

Några ytterligare medskick från kommunledningen i Sunne är att:

  • Den kompetens som funnits på AF (som kommunen inte haft) måste man ta tillvara på. Kommunerna kommer inte mäkta med att ta den rollen och det blir ett glapp som kan bli katastrofalt.
  • Viktigt att arbetsterapeuterna får vara kvar.
  • Reformer behöver göras men det måste ske i rätt takt. Det har gått och går för fort nu!

 

Sunne kommunledning med Britta Lejon

 

Sammanfattningsvis konstaterar vi att  ingen av kommunerna tycker att förändringen som sker inom AF är till gagn för kommunerna, varken för kommuninvånarna, det offentliga eller för näringslivet. Det går för fort och sker det ingen snabb fördelning av medel som ska ersätta kommunerna för de insatser de tvingas vidta när staten drar sig undan kommer stora brister att uppstå. Som Ann-Katrin Järåsen, kommunalråd i Torsby uttryckte det, “Man har nog kastat ut barnet med badvattnet” i sin iver att reformera AF och det tycker vi med.

 

Mer från samma skribent

2019-06-20 | Maria Olwæus | Arbetsmarknad

Britta Lejon, Fackförbundet STs ordförande, besöker just nu flera kommunledningar i Sverige för att diskutera hur pågående reformarbete med AF kommer att påverka kommunerna. Myndigheten har aviserat nedläggning av 132 kontor runtom i Sverige bland annat...

2019-05-24 | Maria Olwæus | EU

Vill du ha ett hållbart arbetsliv där alla har plats och utrymme att utföra ett gott arbete och kunna utvecklas i det? Tycker du också att alla som arbetar ska kunna göra det men inte på bekostnad av psykisk och fysisk ohälsa. Är det viktigt att ett...

2019-02-14 | Maria Olwæus | Arbetsrätt

Inom avtalsrätten finns en gyllene regel som ibland refereras till ”pacta sunt servanda-principen” (latin, red anmärkning) det vill säga – att  avtal skall hållas! Avtalsrätten bygger på principen om att två parter ingår en överenskommelse om...