Hundraårsdeklarationen om framtidens arbetsliv

Trots motstridiga uppfattningar av fackförbund, arbetsgivare och regeringar från hela världen lyckades parterna enas om två historiska dokument om framtidens arbetsliv, en konvention mot våld och trakasserier i arbetslivet och “Hundraårsdeklarationen för framtidens arbetsliv“.

Ett bidrag till att uppnå FNs Agenda 2030 för hållbar utveckling

Hundraårsdeklarationen antogs 100 år efter att ILOs grundande. Den utgör en viljeyttring från världens länder och ett förnyat mandat för ILOs arbete med mänskliga rättigheter i arbetslivet in i framtiden. Den kan liknas vid en färdplan för hur stater, företag och fackförbund gemensamt kan bidra till att uppnå FNs åttonde globala utvecklingsmål som handlar om ett anständigt arbetsliv för alla. Det är ett av FNs 17 globala hållbarhetsmål som på svenska kallas Agenda 2030 och som på engelska kallas SDG (Sustainable Development Goals) som FN antog år 2015 i syfte att uppnå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030.

Varför behövs deklarationen?

• Antalet länder som hindrar arbetstagare från att organisera sig facklig har ökat från 92 till 107 det senaste året.
• I 85% av alla länder förekommer kränkningar av strejkrätten.
• 8% av världens arbetstagare lever i extrem fattigdom och globalt är var femte arbetstagare fattig.
• 60% av världens arbetstagare befinner sig i informell sektor (i Afrika hela 85%) vilket gör att de ofta står helt utan sociala skyddsnät.

Löner som inte går att försörja sig på hänger ofta ihop med omänskliga arbetstider och arbetsförhållanden. Utöver detta riskerar digitalisering, robotisering, automatisering och klimatförändringarna att radera ut många jobb. Därför behöver ILO presentera lösningar som är relevanta för framtidens snabbföränderliga arbetsmarknad.

Deklarationens förslag och vägledande principer

Deklarationen målsättning är en hållbar och människocentrerad utveckling, det vill säga att alla människors rättigheter och behov sätts i centrum för ekonomisk-, social- och miljöpolitik.

En grundläggande princip i deklarationen är att “Labour is not a commodity” det vill säga att arbetstagare har mänskliga behov och därför inte kan ses som livlösa råvaror i produktionskedjor. Principen bidrar till en positiv normbildning för respekt av mänskliga rättigheter. I övrigt lyfts en lång rad förslag fram, bland annat:

Att stärka alla människors förutsättningar att dra nytta av möjligheterna i ett föränderligt arbetsliv:

• Satsningar på det livslånga lärandet och tillgång till utbildning.
• Säkra likabehandling och lika ersättning för lika jobb för män och kvinnor.
• Utveckla välfärdsystem som säkrar en grundtrygghet för alla.
• Stöd i omställning (klimatomställning, strukturomvandling, digitalisering etc.).
• Främja en hälsosam balans mellan arbetsliv, fritid och delat familjeansvar.
• Inkludera personer med funktionsnedsättningar och andra särskilt utsatta på arbetsmarknaden i arbetslivet.

Stärka arbetslivets institutioner och säkra ett arbetsrättsligt skydd:

• Alla medlemmar förväntas anta ILO:s 8 kärnkonventioner men gärna så många som möjligt.
• Främja lägstalöner som går att försörja sig på genom lag eller kollektivavtal.
• Sätta gränser för maximal arbetstid och främja trygga och säkra arbetsplatser.
• Stärka arbetet med arbetsmiljöinspektioner.
• Utrota tvångs- och barnarbete.

Främja en inkluderande ekonomisk utveckling med full sysselsättning och anständiga jobb:

• Säkra skyddet av den personliga integriteten i tider av digital omställning och nya plattformsbaserade affärsmodeller.
• Främja övergång från informella till formella jobb.
• Att främja social dialog mellan regeringar, fackförbund och arbetsgivare för hänsyn till alla parters behov.

Stefan Löfven & Cyril Ramaphosa, Sydafrikas president. Båda huvudansvariga för arbetet med framtidsrapporten. Bild från ILO: Crozet / Pouteau

Sveriges unika roll inför att deklarationen antogs

Vår statsminister Stefan Löfven ledde tillsammans med Sydafrikas president en global kommission som tog fram en rapport om framtidens arbetsliv som användes som ett underlag för framtidsdeklarationen. Därför hade Stefan Löfven och Sverige en unik roll i arbetet som ledde fram till Hundraårsdeklarationen. Från svenskt håll har i övrigt frågor om jämställdhet och det livslånga lärandet lyfts fram.

FN Högkvarteret i Geneve där deklarationen antogs.
Bild från ILO: Crozet / Pouteau

Framtidsförhoppningar – normbildning med fokus mänskliga rättigheter i arbetslivet

ILO:s förhoppning är nu att länder, företag och internationella organisationer tar hänsyn till rekommendationerna i deklarationen när de lägger förslag om nya lagar, regler och riktlinjer gällande arbetslivet och när nya handelsavtal tecknas. Deklarationen skickar en signal om ILOs framtida prioriteringar. Exakt hur Hundraårdeklarationen kommer sätta avtryck i framtidens arbetsliv återstår att se.