fbpx
Föreningen kvinnor i statens tjänst
19 december, 2018 | Tove Hägg | Demokrati

Föreningen kvinnor i statens tjänst banade väg för vår demokrati

Denna vecka firar vi den svenska demokratin som fyller 100 år. Den kalla natten mellan den 17 och 18 december 1918 fattade riksdagens båda kammare det historiska beslutet om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män.

Som med alla demokratiska framsteg var inte detta något som skedde av sig självt eller som en del av någon slags naturlig utveckling. Det var resultatet av ett målmedvetet engagemang och arbete av människor som gått samman för att ställa krav och förändra samhället till det bättre.

Ända sedan 1800-talet har fackföreningsrörelsen och kvinnorörelsen varit två av demokratins starkaste förespråkare.

Telefonister, telegrafister och sekreterare

Vid 1900-talets början utgjorde kvinnor 28 % av de offentliganställda i Sverige. Störst var efterfrågan på kvinnliga telefonister och telegrafister, men även kvinnliga sekreterare som jobbade med renskrivning. Kvinnliga anställda sågs av många som bra arbetskraft eftersom de inte hade samma löneanspråk som män och inte ansågs vara lika intresserade av att ansluta sig fackligt. Men detta skulle snart komma att ändra på sig.

”Kontorsflickornas” tuffa vardag

Kvinnor anställda i staten hade ofta usla löner och riktigt dåliga arbetsförhållanden. Det gällde de flesta ”kontorsflickor”. Deras tuffa vardag beskrivs fint och roligt i Elin Wägners Norrtullsligan där huvudpersonerna bor trångt, fryser både på jobbet och hemma och får ont i kroppen av monotona arbetsuppgifter. Boken handlar också om de unga kvinnornas kamp för att organisera sig och stötta varandra i den tuffa och ganska utsatta vardag som många kvinnor levde i under 1900-talets början.

Kvinnorna i staten organiserar sig

Så, vad hände med den i mångas ögon enkla kvinnliga arbetskraften som inte krävde så mycket? Jo, den tröttnade på de usla förhållandena och organiserade sig. 1907 startade de Föreningen kvinnor i statens tjänst (FKST).

I Tom Ericssons artikel ”Kvinnor i facklig kamp – En studie av Föreningen kvinnor i statens tjänst 1904 –1912 kan vi läsa att ”föreningens syfte var att tillvarata de kvinnliga biträdenas gemensamma intressen.”

De viktigaste frågorna kom att bli kravet på att även kvinnor skulle kunna inneha en ordinarie statlig befattning och att också gifta kvinnor skulle ha rätt till en ordinarie statlig tjänst med en fast lön. Den ordinarie statliga tjänsten innebar förutom lön (något som inte alls var en självklarhet för tjänstemän som inte var ordinarie) rätt till pension, sjukhjälp och semesterersättning.

Det är inte så många som känner till det intensiva fackliga arbetet som bedrevs av de kvinnliga statliga tjänstemännen. Enligt Ericsson beror det på att historiker hittills inte varit så intresserade av den lägre medelklassens kamp för bättre arbetsförhållanden utan koncentrerat sig på hur arbetarklassens har organiserat sig. Det är synd, för en del av Sveriges demokratiska historia skrevs av de statliga telefonisterna, telegrafisterna och sekreterarna.

Elin Rheborg drev fram ett riksdagsbeslut

Elin Rheborg (på bilden ovan) arbetade på Postsparbanken och var en av grundarna av Föreningen kvinnor i statens tjänst. Tillsammans med bland annat Gertrud Törnell drev hon FKSTs frågor framåt och gjorde det målmedvetet och strategiskt. De kvinnliga statligt anställda ville inte få sin vilja igenom genom strejk, det ansågs inte som ett respektabelt sätt, istället skrev de petitioner till olika ämbetsverk och försökte få manliga makthavare att tala för deras sak i riksdagens kammare.

1912 beslutade riksdagen att ogifta kvinnor fick rätt att inneha ordinarie tjänster inom staten (för gifta kvinnor var det upp till enskilda myndigheter att besluta om de skulle få en ordinarie tjänst). Riksdagen uttalade sig också om att tjänsten som statligt biträde passade extra bra för kvinnor eftersom det var ”ringa löneförmåner”, krävde lite kompetens och utgjorde av rutinartade arbetsuppgifter.

Med andra ord så fanns det mycket kvar att kämpa för, för Elin Rheborg och hennes vänner i FKST, även om en delseger var vunnen. Föreningen kvinnor i statens tjänst kom senare att uppgå i det som nu är Fackförbundet ST.

Facket utbildar demokratiska medborgare

”Under hela sin historia har de fackliga organisationerna lagt stor vikt vid att skola sina medlemmar i hur samhället fungerar, för att stärka deras möjligheter att påverka sin situation. … Fackliga organisationer har alltid verkat för att stärka människors trygghet och deras makt över sin tillvaro.”

Citatet är hämtat ur en ledare i tidningen Publikt och jag tycker att historien om Föreningen kvinnor i statens tjänst visar på just detta. Facket spelar en viktig roll både för att driva på förändring, men också i att utbilda sina medlemmar i hur den demokratiska processen fungerar och hur vi påverkar det samhälle vi lever i till det bättre. Med den utgångspunkten behövs facket minst lika mycket idag som för hundra år sedan.

Bild på Elin Rheborg från Postmuseum.

Gästbloggare

Tove Hägg

Jag är kommunikationsstrateg på Arena Opinion och har tidigare arbetat...

Mer från samma skribent

2018-12-19 | Tove Hägg | Demokrati

Som med alla demokratiska framsteg var inte detta något som skedde av sig självt eller som en del av någon slags naturlig utveckling. Det var resultatet av ett målmedvetet engagemang och arbete av människor som gått samman för att ställa krav och...