fbpx
15 juni, 2020 | Inger Ehn Knobblock | Arbetsmiljö

Den digitala arbetsgruppen

Inger Ehn-Knobblock funderar på vad distansarbete och videomöte gör med oss som människor. Kan vi läsa av varandra bakom webbkameran?

Under flera månader har nu på grund av pandemin anställda runt om i landet jobbat på distans. De har suttit framför skärmen i någon skrubb, vid köksbordet eller vid ett ergonomiskt godkänt skrivbord. Det här gäller ju förstås inte alla de som har uppgifter som kräver fysisk närvaro på arbetsplatsen.

Flera undersökningar visar att de som arbetat hemifrån är positiva till detta. Inflytandet över det egna jobbet ökar, restiderna minskar och det är lättare att koncentrera sig på tankekrävande arbetsuppgifter. Dessutom är det enklare att få ihop privatliv och arbetsliv. Det finns helt enkelt mera tid och mindre distraktioner. Stressen avtar. Avigsidan är att de fysiska kontakterna med kollegorna blir färre.

Redan innan pandemin undersökte en rad företag vad som hände då man lät personalen arbeta på distans. Effektiviteten ökade, sjukfrånvaron minskade och möjligheterna att rekrytera rätt kompetens förbättrades. Dessutom insåg man att de lokaler man hade kanske inte var optimala för en framtida digital arbetsmarknad. Det finns också studier som visar att de som får arbeta på distans faktiskt bemödar sig ännu mer om att göra ett bra jobb.

Fördelarna verkar alltså vara många. Men vad händer med en arbetsgrupp som digitaliseras? Leder det till att deltagarna tänker mer likriktat eller frigörs de från grupptänkandet?

Till en början antog jag att distansen och möjligheten till koncentration skulle leda till ökad självständighet och ge ett annat perspektiv på arbetsuppgifterna. Kanske skulle vi reflektera mer över hur de bör utföras på bästa sätt.

En annan sida av denna förändring skulle kunna vara att vi får ett ännu större behov av att tillhöra den avlägsna gruppen som vi nu bara ser på våra skärmar. Dessutom blir det kanske vanskligare att ifrågasätta idéer eller förslag. Framför skärmen är det svårt att läsa de subtila signaler som människor både medvetet och omedvetet förmedlar. Nyanser försvinner, gester som vägleder och mjuka hummanden går förlorade. Plötsligt blir det ännu besvärligare att förstå vad som händer i gruppen. För att inte tala om hur komplicerat det blir att kritisera en kollega. Orden som förmedlas via skärmen kan uppfattas som så mycket skarpare.

Hur det än är med grupptänkande och självständighet är jag övertygad om att kontorsskvallret minskat. Den nya arbetssituationen har säkert också fått andra intressanta konsekvenser. Jag ser fram emot nya undersökningar som inte bara fokuserar på effektivitet, tidsbesparingar och kostnader för arbetsresor. Jag är verkligen nyfiken på hur de digitala arbetsgrupperna kommer att utvecklas och om vi blir mer eller mindre polerade framför skärmen.

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock har doktorerat i ett humanistiskt ämne och arbetar nu...

Mer från samma skribent

2020-06-15 | Inger Ehn Knobblock | Arbetsmiljö

Under flera månader har nu på grund av pandemin anställda runt om i landet jobbat på distans. De har suttit framför skärmen i någon skrubb, vid köksbordet eller vid ett ergonomiskt godkänt skrivbord. Det här gäller ju förstås inte alla de som har...

2020-05-11 | Inger Ehn Knobblock | Universitet och högskolor

Förutom den ordinarie verksamheten, att utbilda 300 000 studenter och 18 000 forskarstuderande samt att bedriva avancerad forskning, ska universitet och högskolor dessutom: Utbilda fler inom bristyrken och ge fler möjlighet att komma trygga ur krisen...

2020-04-09 | Inger Ehn Knobblock | Statsförvaltning

Det är en rädsla som å ena sidan får oss att undvika ämnet helt och hållet, å andra sidan att be dessa tjänstemän om detaljerad vägledning: tala om för oss om vi kan äta lunch fyra kollegor emellan eller möta vänner över en grillbädd. Råd oss, ge oss...