fbpx
28 mars, 2019 | Karin Brunzell | Internationellt

Brexit ut ett fackligt perspektiv

Ända sedan den rådgivande folkomröstningen 2016, har vi förundrat följt nyhetssändningar från det Förenade Kungariket. Det har ibland känts så galet att det varit svårt att ta på allvar. Men nu är vi snart där, i sanningens minut när det faktiskt händer.

Ända sedan den rådgivande folkomröstningen 2016, har vi förundrat följt nyhetssändningar från det Förenade Kungariket. Det har ibland känts så galet att det varit svårt att ta på allvar. Men nu är vi snart där, i sanningens minut när det faktiskt händer.

 

Camerons oförsiktiga symbolpolitik

Om vi till att börja med försöker dra oss till minnes hur det började. Många menar att den egentliga rutschkanan mot Brexit startade med dåvarande premiärminister David Camerons oförsiktiga symbolpolitik. Istället för att ta tag i de djupa klassklyftor som alltid kännetecknat det Brittiska samhället, valde han att under ett EU-toppmöte presentera ”Camerons kravlista”, där han som ett huvudnummer presenterade frågan om rätten att vägra icke-brittiska arbetstagare bidrag och subventioner. Samt krävde en rad undantag för att inte lämna unionen. Han fick ja på det mesta.

I sin ambition om att framställas som att han som tog fajten med EU och satte unionen på plats, negligerade eller insåg han inte de stora konsekvenser det skulle få för både EU och Storbritanniens framtid.

 

Britternas kluvenhet inför unionen

Britterna har ända sedan de gick med i unionen 1973 varit skeptiska till tanken om ett centraliserat Europa, en hållning som många gånger överensstämt med den svenska.

För britternas del ledde det till att de inför omröstningen om Brexit befann sig i en situation, där misstron gjorde att de varken riktigt var med i eurosamarbetet, eller var fullständiga Schengenmedlemmar. Till det lades sedan flyktingfrågan/ främlingsrädslan. Det fanns ett starkt motstånd framför allt i England till ett gemensamt europeiskt ansvarstagande för flyktingar.

 

Populistisk argumentation

Det visade sig att det referendum om fortsatt EU-medlemskap Cameron utlyste inte föregicks av någon saklig eller kunskapsunderbyggd debatt. Det liknade snarare en populistisk fest, där man spelade på främlings-rädsla och patriotism. Man använde Norge som ett framgångsexempel, där man lyckats behålla en stark valuta och ekonomi trots att landet inte är med i EU. Det som inte var lika tydligt var att Norge har ett inte helt gratis avtal om tillgången till EU:s inre marknad, vilket är en förutsättning för fortsatt handel med resten av EU.

 

Fackets syn på Brexit

När jag ställer frågan till våra Fackliga kollegor i England om vad de tror om framtiden är det ingen vacker syn de målar upp. De flesta har redan förlikat sig med tanken att det Brittiska pundet kommer att tappa i värde och det antagligen rejält. Fackförbundet i offentlig sektor talar om den totala avsaknaden av administration för att klara tull och gränsbevakning på egen hand. Man säger att britterna kommer att stå med öppna gränser för all möjlig kriminalitet.

Att man inte har någon beredskap för vad det kommer att innebära när brittiska varor inte kan distribueras inom EU utan att kontrolleras och förtullas. Britterna har själva varit drivande i de beslut som reglerar och skyddar EUs inre marknad.

De åtgärder som vidtagits för att försäkra offentliganställdas arbetsmiljö och möjlighet att utföra sitt arbete är långt ifrån tillräckliga eller ens ändamålsenliga.

 

Bankerna och Brexit

Ett annat problem är att många utländska företag och investerare har haft huvudkontor i London, för att sköta sin verksamhet inom EU. Det kommer inte att vara ett alternativ i fortsättningen, vilket leder till minskade skatteintäkter som i sin tur påverkar den offentliga sektorn ytterligare. Men det stannar inte vid det, mer än 250 utländska banker har sin hemvist i London. De står för ungefär 10% av landets BNP, det utgör minst 12 procent av de offentliga intäkterna. Naturligtvis kommer det också att påverka den Brittiska välfärden. Lägg där till att banksektorn sysselsätter över en miljon löntagare över hela landet. Risken är stor att Bankerna inleder en flytt till andra europeiska städer. Eller att de mer antar rollen av en jättemarknad för skatteundandragande.

 

Ökade spänningar

Vår Skotska kollega nämner att en majoritet av den Skotska befolkningen röstade för att stanna i EU och att trycket att lämna det Förenade Kungariket hårdnar nu och att stödet för EU antagligen är ännu starkare idag. Det här leder till ökade spänningar och obalanser som inte gynnar någon, mer än möjligtvis populistiska, patriotiska partier på högerkanten.

Vår kollega från Irland påminner om att det bara är drygt 20 år sedan man undertecknade Långfredagsavtalet som innebar slutet på det långa inbördeskriget och de terrorhandlingar som plågat ön. Ett hårt Brexit utan ”backstop”, dvs. en nödlösning som skall garantera att gränsen mellan Nordirland och Irland hålls öppen, kommer att leda till kaos inom ekonomi och handel och ökar risken för våld på Nordirland, det kan till och med riskera freden.

 

Osäkra konskvenser för EU

Till det skall läggas de konsekvenser ett utträde och en hård Brexit får för Europeiska unionen som helhet. Hur det kommer att påverka väljare inför valet.

Men det som skrämmer mest är om detta ytterligare ger bränsle till ”Vi och dem tänkandet”, populism och inskränkt pariotism.

Det är allt detta vi skall ha med oss när vi tittar på nästa avsnitt av Brexit på morgon-TV.

Etiketter:

Karin Brunzell

Karin Brunzell, internationell sekreterare på ST. Tycker det är viktigt...

Mer från samma skribent

2019-03-28 | Karin Brunzell | Internationellt

Ända sedan den rådgivande folkomröstningen 2016, har vi förundrat följt nyhetssändningar från det Förenade Kungariket. Det har ibland känts så galet att det varit svårt att ta på allvar. Men nu är vi snart där, i sanningens minut när det faktiskt...

2016-01-14 | Karin Brunzell | Internationellt

EU beskrivs ofta som ett hot mot vårt Svenska sätt att organisera arbetsmarknaden. Risken finns att vi anpassar oss till lägre nivåer för att konkurrera på samma villkor. Det är en risk vi måste ta på största allvar, och därför driva ett ständigt...

2015-02-18 | Karin Brunzell | Internationellt

Fram till slutet av 2007 levde vi i tron att Kollektivavtalen och strejkrätten var skyddade genom speciella garantier i förhållande till det svenska medlemskapet till EU. I dag står det utom allt tvivel att det finns en motsättning mellan den svenska...