Idag är en alldeles särskild dag, för idag genomför Världsfacket, IFS, en världsomfattande aktionsdag för rätten att strejka. Man kan ju i sin svenska naivitet tro att det är en icke fråga. Men inom ILO är det en fråga på högkant.

Vi på arbetstagarsidan menar att redan 1952 blev parterna inom ILO överens om att strejkrätten utgör en självklar del av föreningsrätten. Arbetsgivarsidan däremot vägrar erkänna strejkrätten för arbetstagare och är heller inte beredda att avgöra frågan i domstol.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger stor makt till parterna på arbetsmarknaden men har också gett oss en stabilitet som andra system har svårt att visa upp. Modellen har många fördelar, men för att det ska fungera måste båda parter ta ett stort ansvar och förvalta det förtroende den svenska modellen innebär.

Lavaldomen var ett bryskt uppvaknade för många i Sverige. Fram till slutet av 2007 levde vi i tron att Kollektivavtalen och strejkrätten var skyddade genom speciella garantier i förhållande till det svenska medlemskapet till EU. I dag står det utom allt tvivel att det finns en motsättning mellan den svenska arbetsrätten och reglerna i EU om en marknad fri från ”hinder”.
Så även om vi i Sverige har vår strejkrätt, kan det bli höga kostnader för fackförbund som driver en strejk som EU anser olaglig. Det här kommer på längre sikt leda till en press nedåt även på svenska löner, för att svara upp mot den nya låglönekonkurrensen. Det kommer i sin tur ge arbetsgivarna ett massivt ekonomiskt och rättsligt övertag.

Även om kompetensen över arbetsrätten enligt EU fördragen fortfarande i huvudsak är en nationell angelägenhet är det svårt att blunda för att den yttersta beslutsmakten flyttat till EU.
Redan nu har strejkrätten fått stå tillbaka för marknadsprinciperna i EU. När vi idag står upp för den internationella strejkrätten skall vi också stå upp för EUs rättighetsstadga, vara tydliga med att vi inte accepterar att den blir närmast värdelös i konflikt med EU:s grundläggande princip om en fri marknad.

Vi måste fortsätta stå upp för ett socialt protokoll som undantar strejkrätten från EU:s inre marknadsregler.
Det måste slås fast en gång för alla att strejkrätten överordnas marknadens frihet i EU.
De svenska arbetsgivarna måste ta avstånd från agerandet från arbetsgivarsidan inom ILO som undergräver strejkrätten globalt.