Vad ska Arbetsförmedlingen göra? Vad är bra arbetsmarknadspolitik? Vilket är bästa sättet för att arbetslösa ska få jobb? Många är frågorna och de antal utredningar som gjorts om AF och arbetsmarknadspolitiken genom åren. Just nu pågår en utredning som har ett mycket brett uppdrag och som leds av Cecilia Fahlberg. Nästa år kan vi förvänta oss ett delbetänkande om i vilken riktning utredningen vill gå och något senare – skarpa förslag om Arbetsförmedlingens framtid. Utredningen ska bland annat titta på om Arbetsförmedlingens uppdrag är ändamålsenligt, om det ska vara mer eller mindre av privata inslag, ska AF behålla kontrollfunktionen, eller finns det någon annan som gör det bättre?, Finns det grupper som AF inte alls ska jobba med? Vilket ansvar har staten respektive kommunerna för arbetsmarknadspolitiken, hur rustar vi arbetskraften inför de demografiska utmaningarna och ska Arbetsförmedlingen vara en statlig myndighet?

ST som är det största facket inom Arbetsförmedlingen vill så klart vara med och göra tidiga och kloka inspel till utredningen. Fredrik Andersson, ordförande för ST inom AF, med flera från ST träffade därför idag utredningens sekretariat för att lyfta ett par viktiga frågor ur ett ST-perspektiv:

Etableringsuppdraget för att få ut nyanlända i jobb fungerar bra, säger Fredrik Andersson som också berättade om hur AF jobbar med företagsrådgivare, en slags uppsökande verksamhet riktad till företag och arbetsgivare.

-Men en stor del av de inskrivna på Arbetsförmedlingen är redan i dag beroende av stöd för att kunna få ett arbete. Det kan handla om språk­problematik, något slags funktionshinder eller lång tid i arbetslöshet som gör att de inte direkt är matchningsbara på arbetsmarknaden. Detta har haft stor betydelse för att Arbetsförmedlingens sviktande förtroende bland allmänheten, säger Fredrik Andersson och tillägger: -Det skulle vara intressant att titta på hur vi skulle kunna jobba med ombytessökande, alltså ett utvidgat uppdrag för Arbetsförmedlingen i framtiden.

STs medskick till utredningen:

  • Rättssäkerhet och likabehandling: För ST är medborgarfokus, likabehandling, rättssäkerhet samt öppenhet de tyngst vägande skälen för vår syn på vad som bör hanteras av staten. Verksamheter med ett samhällsuppdrag och som utför tjänster i allmänhetens intresse ska göra det på medborgarnas uppdrag och med full insyn. Den offentliga Arbetsförmedlingen ska därför fortsätta att vara i statlig regi.
  • Arbetsmarknadspolitiken ska vara nationell, med en statlig finansiering och ett regelverk som ska tillämpas enhetligt i hela landet. Det ska finnas möjligheter till flexibilitet så att en viss hänsyn ska kunna tas till förhållanden på arbetsmarknaden lokalt och regionalt. Externa aktörer kan här vara ett komplement.
  • Återupprätta arbetsmarknadsnämnderna/råden: En viktig kontaktyta med det lokala arbetslivet/näringslivet var arbetsmarknadsnämnderna. En reformerad förmedling måste både ha ett nationellt uppdrag och ha en förankring i den lokala och regionala arbetsmarknaden. För detta uppdrag kan de lokala arbetsmarknadsnämnderna spela en viktig roll.
  • En sammanhållen myndighet: Arbetsförmedlingen är den statliga myndighet som har bäst kunskap om vilka insatser och tjänster som krävs för en effektiv och kvalitativ jobbförmedling. Arbetsförmedlingen bör ansvara för upphandling, kvalitativ kontroll och uppföljning av de kompletterande aktörerna. Arbetsförmedlingen ska vara en sammanhållen statlig myndighet för både jobbinsatser och kontroll.
  • Ge alla som söker jobb ett professionellt stöd – oavsett bakgrund och utbildning: Vi upplevde för ett antal år sedan en styrning av Arbetsförmedlingen som i stort sett enbart var inriktad på de svagare grupperna, vilket sannolikt bidrog till myndighetens minskade förtroende. Nyinskrivna arbetssökande upplevde att de inte fick hjälp, när andra grupper prioriterades. ST anser att det behövs fler satsningar på bristyrken och spetsutbildningar som också kan erbjudas tjänstemän och akademiker, eller personer som har hamnat i återvändsgränder i arbetslivet och som behöver komplettera sin kompetens för att vara attraktiva på arbetsmarknaden/byta bana och karriär.
  • Bygg ihop utbildningsspåren: Vi föreslår att arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning integreras mer så att utbildningar kan skräddarsys så att arbetssökande får jobb.