Trygghetsavtalet är framförhandlat för att öka tryggheten för de statligt anställda. Avtalet kompletterar bland annat för den som blir arbetslös så att hon eller han får ut 80 % av sin tidigare inkomst, liksom hjälp att hitta nytt arbete samt förlängd uppsägningstid vid uppsägning på grund av arbetsbristsituationer. Bakgrunden till trygghetsavtalet var de statliga livstidsanställningarna och vid borttagandet framförhandlades ett trygghetsavtal som kompensation.

Det är många statligt anställda genom årens lopp som fått hjälp och kunnat landa mjukare tack vare trygghetsavtalet. Avtalet har också varit till stor hjälp när myndigheter har omlokaliserats till andra orter eftersom avtalet gör det möjligt att omfattas av dess förmåner om arbetstagare väljer att tacka nej till att flytta med arbetsgivaren till den nya orten.

Arbetsgivaren har fått fördelar i andra avtal för att kompensera för det förmånliga trygghetsavtalet. Bland annat ges myndigheter möjlighet att göra mindre och snävare turordningskretsar än vad lagen föreskriver och på det viset blir det lättare för arbetsgivaren att påverka vilka medarbetare som blir av med jobbet vid arbetsbrist.

Staten var den första sektorn på arbetsmarknaden med trygghetsavtal. Därefter har det framförhandlats i de andra sektorerna med statens som inspiration. Det statliga trygghetsavtalet är dock fortfarande det i särklass bästa.

Nu har Arbetsgivarverket sagt upp det nuvarande avtalet och vill genomföra förändringar som följer av den så kallade arbetslinjen. Bland annat finns en önskan om att förändra avtalet angående tidigare pensionering. Det skulle förlänga arbetslivet för äldre arbetstagare som förlorar jobbet.

Fackförbundet ST kommer att bevaka och försöka påverka utvecklingen så att avtalet behåller sina värden för våra medlemmar.

https://www.tsn.se/trygghetsavtalet

Ett rekryteringsperspektiv
Trots alla fördelar som trygghetsavtalen har för medlemmarna kan det finnas skäl att problematisera och ställa frågor kring vilka långsiktiga effekter avtalen har för fackförbunden. Trygghetsavtalen, precis som andra kollektivavtal, gäller för alla anställda på en arbetsplats oavsett om de är med facket eller inte. Ur ett mer långsiktigt perspektiv är det en av de frågor som den fackliga rörelsen behöver diskutera. En samhällstrend som vi kan se är att den fackliga organisationsgraden sjunker och det ligger nära tillhands att se en koppling till att allt fler ställer frågor om vad de personligen får ut av ett fackligt medlemskap jämfört med vad de får ut om de väljer att inte vara medlemmar.

Det klassiska svaret som vi i fackförbunden lämnar är att om ingen eller bara ett fåtal är medlemmar så kommer allas anställningsvillkor att försämras. Den argumentationen biter inte på många i dag. Effekten blir att de som väljer medlemskap genom sin medlemsavgift bekostar förmånliga kollektivavtalade villkor för alla på en arbetsplats, inte bara dem som är medlemmar.

Skulle vi istället kunna leka med tanken att fackföreningarna själva står för tryggheten? Det skulle till exempel kunna ske genom att garantera medlemmarnas inkomster vid uppsägning och bygga upp kvalificerat karriär- och omställningsstöd för medlemmarna enbart.

En invändning mot förslaget skulle vara att medlemmarna då måste betala vad arbetsgivarna idag bekostar via trygghetsavtalet. Dessutom gör trygghetsavtalen att det idag är en kostnad förenad med att säga upp personal för arbetsgivaren, vilket kanske får honom eller henne att fundera en extra gång.

Samtidigt är det inte orimligt att tro att fler skulle välja att bli medlemmar om värdet i medlemskapet stärktes med utökad service och stöd. Det vill säga att göra skillnaden större mellan vad medlemmar och icke medlemmar får ut. Det skulle ge fackförbunden en starkare position. Kanske är det också möjligt att få arbetsgivaren att ge ett ökat löneutrymme om kostnader för trygghetsavtalen minskar.

Avslutningsvis vill jag betona att föregående resonemang är en tankelek som främst syftar till att bryta tankemönster men kan kanske vara värt att fundera på inför framtiden.