Regeringen skriver idag på DN-debatt att nu ska det göras en översyn av Arbetsförmedlingen. Äntligen! Inte en dag för tidigt! Det var länge sedan vi inom ST för första gången hörde talas om utredningen. Vi har efterfrågat direktiven flera gånger (dessa har ännu inte presenterats). När vi före jul uppvaktade Arbetsmarknadsdepartementet fick vi veta att det nog skulle dra ut på tiden.

Regeringens passivitet har också retat upp Svenskt Näringsliv. – Med tanke på att det inte har fungerat på ganska länge så är vi otåliga. Om det nu är så att vi ser en myndighet med den typen av problem och som dessutom har lägst förtroende av samtliga myndigheter i Sverige så tror jag att de flesta inser att det är dags att ta tag i detta, sade Carina Lindfelt som är chef för Svenskt Näringslivs arbetsmarknadsavdelning till SvD Näringsliv.” (SvD 20 januari 2014).

Vi inom ST välkomnar intentionerna i utredningen men vi är också besvikna. Framför allt saknar vi ett helhetsgrepp och ett ”anamma” från regeringen. Översynens ansats är lite lam och passiv. Att Sverige lider av ett rekryteringsgap är väl känt. Länge, länge har arbetslösheten tillåtits att växa och bita sig fast på mycket höga volymer. Samtidigt som väldigt många människor söker jobb saknar arbetsgivare den arbetskraft som de behöver. Matchningen fungerar helt enkelt inte. Att dutta, putsa, lappa, laga hjälper inte. Ska Sverige kunna konkurrera på en tuff global marknad krävs helhetsgrepp kring arbetsmarknadspolitiken. Det vore exempelvis bra om arbetsförmedlingens professionella bedömningar fick råda istället för styrande detaljreglering och tunga återrapporteringskrav.

I regeringens översyn ligger fokus på de arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden. I dagsläget bedöms 60 procent av dem som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen ha stora svårigheter att få jobb på grund av för låg utbildningsnivå, funktionsnedsättning, sjukdom eller lång tid i arbetslöshet. Det är naturligtvis välkommet med satsningar på dessa grupper, men det räcker inte. Idag kan vem som helst drabbas av arbetslöshet, välutbildade, yngre, äldre, tjänstemän och akademiker.  Dessa ska också kunna ställa krav på stöd och hjälp i sitt jobbsökeri. Även ombytessökande och personer som vill sadla om och byta bana ska välkomnas till Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens uppdrag behöver ställas om till arbetsmarknadens faktiska behov och krav. Arbetslöshet är alltid ett produktionsbortfall för samhället.

Arbetsförmedlingen behöver stabilitet och bra förutsättningar för att kunna utföra sitt uppdrag. För att skapa det måste regeringen och oppositionen vara överens om vilket uppdrag Arbetsförmedlingen ska ha. Därför menar vi i ST att översynen behöver ha en parlamentarisk sammansättning.

Till sist: En bra början på en nystart för Sveriges kanske viktigaste välfärdsmyndighet är att låta proffsen i verksamheten få göra sitt jobb. Arbetsförmedlare måste få vara arbetsförmedlare. Lätta också upp regleringsbreven och sluta att detaljstyra från statsmaktens sida.  Arbetsförmedlingen är till för att klara matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare/företag.  Politiken bör stå till tjänst med rätt resurser, det är första lösningen.

Nu väntar vi på att snart få se direktiven. Fortsättning följer.