Så kom då ett efterlängtat besked. Regeringen backar och väljer att inte driva igenom en ny organisationsform – Högskolestiftelser – för landets universitet och högskolor. Gott så! Men jag häpnar över den brist på kvalitetsgranskning som departementet gjort sig skyldig till. Det är särskilt anmärkningsvärt med tanke på de krav på kvalitetssäkringar och utvärderingar som utbildningsminister Jan Björklund ständigt efterfrågar då det gäller högskolesektorns verksamhet. Promemorians bristande kvalitet visar att det är dags för ministern att vända ”kvalitetssäkringsblicken” inåt mot sitt egna pastorat.

Men utformningen av promemorian och den i realiteten mycket korta remisstiden är också ett uttryck för nonchalans mot anställda inom universitetsvärlden. Förslaget kom strax efter midsommar då merparten lärare och forskare just är i färd med att examinera studenter och förbereda sig för eget arbete under ferietiden (de få månader då de har möjlighet att ägna sig åt sin egen forskning). Flera remissinstanser protesterade och lyckades få till stånd en förlängning. Det var nog tur det. Det engagemang och den kompetens som visade sig finnas ute på lärosätena skalade snabbt av förslaget och pekade obarmhärtigt på mängder av brister. Forskare och lärare protesterade på möten, hearingar och i media och det fick effekt.

Givetvis är det glädjande att regeringen lyssnar på kritiken och drar slutsatser av den. Men aningen uppseendeväckande är det att förslaget dras tillbaka innan remisstiden avslutats. Nu är ju inte tanken att backa från förslaget om Högskolestiftelser, utan regeringen avser att utreda frågan vidare. Då är det särskilt några områden som enligt Björklund behöver belysas ytterligare: studenternas rättigheter, konsekvenserna för anställda, möjligheten att ansvara för studentlägenheter samt reglerna kring stiftelsernas ekonomiska redovisning till staten. Med andra ord en rad tunga aspekter som Aftonbladet konstaterat.

Nu får vi vänta minst ett halvår eller kanske ett år på nästa förslag (med lite tur kommer riksdagsvalet emellan och förslaget singlar ner i en djup papperskorg). Och den som därefter fortsätter att vara motståndare till stiftelser har enligt utbildningsministern ”fel”. Det är ju ett intellektuellt argument att sätta tänderna i!