Striden om LAS (Lagen om anställningsskydd) handlar ytterst om vem som ska ha makt och inflytande i arbetslivet. Men den som trott att den striden redan är avgjord har trott fel. Nu har LAS-frågan dammats av på nytt: – denna gång av framtidsminister Kristina Perssons analysgrupp ”Arbetet i framtiden”

För en tid sedan tillsatte framtidsminister Kristina Persson sin analysgrupp ”Arbetet i framtiden” med uppgift att titta på vad som brister på arbetsmarknaden och vilka reformer som krävs för att få in fler i arbetslivet och därmed stärka Sveriges konkurrenskraft. En slutsats som de allra flesta, inklusive analysgruppen, redan är överens om är att fler måste jobba och att vi alla måste jobba mycket längre än idag. Däremot råder det delade meningar om vilka åtgärder som krävs för att detta ska fungera.

Idéer som ofta förs fram är att vi måste stärka det livslånga lärandet och fylla på med regelbunden kompetensutveckling. Men vem ska betala och vad får det kosta? Och är det egentligen inte investeringar? Vid högtidliga tillfällen – nu senast på en arbetsmiljökonferens som arrangerats av flera betydelsefulla arbetsgivarorganisationer – sägs det nästan alltid att ”personalen är vår viktigaste resurs” och ”vi måste investera i våra medarbetare genom kompetensutveckling”. Ja varsågod – gör det. Det finns ingenting som hindrar er!

Kompetensutveckling är den fråga som Kristina Perssons analysgrupp också har sysslat en del med. Gruppen efterlyser en bred reform för livslångt lärande från både staten och arbetsgivarna. Man föreslår att regeringen nu tillsätter en utredning om hur ett sådant system kan byggas upp. Men det här är inte gjort i en handvändning.Det torde ta 10-20 år innan ett sådant system är på plats, utbyggt och kan fungera.

När tidigare regeringar varit inne på samma spår och föreslagit kompetenssparande har det gått i stöpet. Någon räknade ut att ett sådant kompetenssparande skulle räcka till att betala ett kollegieblock för varje arbetstagare.

Jag tror att det är för svårt och tungrott att hitta en och samma modell som kan fungera för hela arbetsmarknaden. Det måste finnas olika lösningar för olika sektorer och branscher, kanske genom kollektivavtalen eller avsiktsförklaringar? Arbetsmarknaden behöver också nya synsätt på arbetstid. Vi behöver tänka livsarbetstid och inte veckoarbetstid eller åtta timmars arbetsdag om vi ska kunna, få och orka jobba mycket längre under ett helt arbetsliv. Det kräver i sin tur möjligheter att periodvis kunna gå ner i arbetstid/ta tjänstledigt för att kompetensutveckla sig.

Analysgruppen har rätt när de säger att framtidens arbetsmarknad ligger i kompetens. Däremot tycker jag att de har fel när de föreslår stora inskränkningar i LAS och anställningstryggheten för att få till kompetensutveckling från arbetsgivarnas sida. Gruppen menar att staten och arbetsgivarorganisationer är villiga att satsa pengar på de anställdas kompetensutveckling om facken går med på att avskaffa principen ”sist in, först ut” och att arbetsgivarna får en större frihet att plocka och välja de medarbetare som man vill ha kvar och vilka som kan sägas upp. Att öppna upp för ett sådant godtycke vore mycket olyckligt. Det strider helt och fullt mot det framgångsrika förhandlingstraditionen som länge har utmärkt en svenska arbetsmarknaden.

Andra förslag är att LAS inte ska gälla under de första åren på ett nytt jobb och att arbetsgivaren då kan säga upp utan att behöva hänvisa till arbetsbrist eller personliga skäl och att inhyrda ska få fast anställning efter 12 månader hos samma arbetsgivare. Man får vara ganska naiv om man tror att arbetsgivare kommer att tillsvidareanställa inhyrd personal på dessa grunder. På arbetsmarknaden skapas istället fler grupper som får jobba max 11 månade innan det är dags för exit. Sverige behöver knappast inte fler visstider och mer av osäkra anställningar. Ett tredje förslag är längre uppsägningstid för äldre arbetstagare. Men är det så klokt att skriva äldre anställda på näsan att de inte är önskvärda? Vi ska ju alla jobba längre och då måste det också vara tillåtet att göra det. Däremot kan det vara smart att diskutera nedväxling av arbetsuppgifter, mentorskap och kompetensöverföring när man blir lite äldre.

Till sist; delar av analysgruppens tänk har tidigare ”läckt ut” och fått kritik från delar av fackföreningsrörelsen. Det är bra att Perssons gäng tänker kompetensutveckling men det är riktigt illa att man är beredd att sälja ut LAS. Kompetensutveckling och anställningstrygghet är två kommunicerande kärl. Det finns ingen motsättning dem emellan. Så släng inte LAS i papperskorgen Persson!