Förra veckan avslutades den allmänna motionstiden i riksdagen, det innebär också att samtliga oppositionspartier nu har presenterat sina alternativ till regeringens budget. De fyra allianspartierna har lagt fram varsitt budgetalternativ men utgår från en gemensam ram. Det finns flera skillnader mellan alliansens partier exempelvis vad gäller vilka skatter som ska höjas och sänkas, hur migrationspolitiken ska utformas och vad som behöver göras för att förbättra skolan. Men självklart finns det också likheter, även om det skiljer sig i exakta nivåer. Alla allianspartier vill se fler poliser och fler civilanställda inom Polismyndigheten; de vill avskaffa eller kraftigt begränsa Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar och istället bygga ut YrkesVux; och de vill lägga ner en stor mängd av de arbetsmarknadspolitiska program som finns idag för att förenkla både för de som arbetar på Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och arbetssökande.

Något en nog kan säga står helt klart är att om det blir en alliansregering efter nästa val så kommer a-kassan att sänkas och myndigheterna att sättas på svältkur. Alla allianspartier föreslår att a-kassan sänks Moderaterna. Liberalerna och Kristdemokraterna har ett gemensamt förslag om ett tak på 760 kronor per dag de första hundra dagarna och därefter 680 kronor. Centerpartiet vill att taket på ersättningen för de första 100 dagarna ska vara 800 kronor per dag och därefter trappas ner i flera steg till 650 kronor per dag. Detta innebär att månadsinkomsten minskas med 3.250 kronor för den arbetslösa som tidigare tjänat 25.000 kronor eller mer i månaden.
Allianspartierna vill också göra stora besparingar på myndigheterna. Utöver att Moderaterna vill spara en halv miljard kronor på Migrationsverket genom effektiviseringar och Liberalerna vill spara närmare 890 miljoner kronor på Arbetsförmedlingen genom drastiska förändringar av myndighetens uppdrag så vill samtliga allianspartier skära kraftigt i den så kallade pris- och löneomräkningen. Pris- och löneomräkningen finns till för att automatiskt kompensera myndigheterna för inflation och ökade lönekostnader samtidigt som myndigheterna utsätts för ett effektiviseringskrav.

Pris- och löneomräkningen utgår från indexerade kostnadsökningar och löneökningarna i den konkurrensutsatta sektorn med ett avdrag för den genomsnittliga produktivitetsökningen i den konkurrensutsatta sektorn de senaste tio åren. På detta sätt ställs det samma krav på att hitta smartare och effektivare sätt att lösa sina uppgifter på våra myndigheter som investerare ställer på företagen. Samtidigt har myndigheterna inte tillgång till alla de metoder för effektivisering som näringslivet har, exempelvis långtgående outsourcing eller att förlägga verksamhet i låglöneländer. Förutom de svårigheter som redan finns att nå upp till effektiviseringskraven så riskerar myndigheterna dessutom behöva betala tillbaks delar av de effektiviseringar som de uppnår genom digitalisering till finansdepartementet. Vilket i praktiken innebär att effektiviseringskraven på myndigheterna redan idag är större än de förväntningar marknaden har på privata företag.

I denna pressade situation vill alltså Alliansen skära mellan 20 och 35 procent i myndigheternas kompensation för ökade kostnader. Denna besparing lyfter Alliansens partier fram utan någon djupare analys vad det innebär för service, rättssäkerhet och de statligt anställdas arbetsmiljö. Frågan är om de ens har insett att så stora besparingar får konsekvenser?