Det som hände i går eftermiddag måste betraktas som en tämligen unik händelse inom svensk inrikespolitik. Sverige har inte haft extraval sedan 1958. Men efter att (SD) röstat ner regeringens budgetförslag och därmed släppt igenom alliansens budget fanns ingen annan realistisk utväg än att utlysa ett extra vall, sades det.  Läget mellan de två politiska blocken verkar vara totalt låst och viljan till samarbete över blockgränserna saknas helt. Sverige befinner sig nu i skakigt politiskt läge.

Inom Fackförbundet ST har vi politiskt drivit på för att lyfta upp frågor om styrning av myndigheter, vi har välkomnat den utredning som civilminister Ardalan Shekarabi har initierat om nya styrmodeller efter ”New public management” – nu skulle proffsen få vara proffs. Vi hoppas att detta viktiga arbete får fortsätta – även om de nuvarande statsråden och deras politiska tjänstemän kommer att vara fullt upptagna med en valrörelse fram till den 22 mars nästa år.

Att alliansens budget gick igenom innebär besparingar och troligen också förlorade arbetstillfällen för myndigheter. Gårdagens turbulens har lett fram till att det är utifrån alliansens budget som de statliga verksamheterna ska styras och det är utifrån den som myndigheternas regleringsbrev skrivs. I en presskommentar säger STs förbundsordförande Britta Lejon: ”Det är ett mycket osäkert läge för alla som jobbar på statligt uppdrag. Eftersom den borgerliga budgeten innehåller besparingar så finns risk för att många viktiga arbetstillfällen går om intet.”

Utöver besparingen på en miljard kronor per år så uteblir dessutom satsningar som den sittande regeringen aviserat. Myndigheter får nu inte de anslag som det planerades för under hösten. Arbetsmiljöverket skulle med regeringens budget få mer pengar för ökade satsningar på arbetsmiljö och fler inspektioner, det blir troligen inte av. Dessutom fanns planer på att samla ihop arbetslivsforskningen på ett mer effektivt sätt än vad som görs idag. Inte heller denna reform kommer att sjösättas. Det var även planerat att Arbetsförmedlingen skulle få utökade resurser och anställa 1 500 nya medarbetare, för att arbetsförmedlarna skulle jobba mer med sitt kärnuppdrag – att träffa arbetssökande och arbetsgivare för att matcha ihop arbetskraften. Det är en satsning som nu med stor sannolikhet uteblir, i ett läge där arbetslösheten ligger kvar på orimligt höga nivåer och där arbetsgivare inte får den kompetens och arbetskraft som de efterfrågar.

Höjningen av taket i arbetslöshetsförsäkringen som var efterlängtad kommer, som det ser ut nu, inte heller att genomföras. Det är ett bakslag för möjligheten att ställa om i arbetslivet och för tryggheten, inte minst bland tjänstemän som länge krävt ett höjt tak i försäkringen.

Av tradition har parterna på arbetsmarknaden varit beredda att ta ansvar för Sverige i svåra lägen. Det är en strategi som har tjänat Sverige väl. Samverkan och samarbete måste också gälla för politiken – särskilt i ett knixigt nytt politiskt landskap. Att gräva ner sig i skyttegravarna, skylla på varandra och stup i kvarten kalla till pressträff, för att just berätta – att man inte ämnar samarbeta – löser ingenting.  Nu krävs mod, vilket inbegriper samarbete över blockgränserna för att uppnå den stabilitet som gynnar Sveriges tillväxt och framtid. Det är inte minst viktigt för att de som jobbar på statligt uppdrag – ska kunna göra ett vettigt jobb – i demokratins man.