På Sveriges ambassader finns omkring 1300 lokalanställda världen över med vitt skilda arbetsuppgifter, från enklare administrativa jobb till kvalificerade handläggningsuppdrag.  Trots att de arbetar sida vid sida med utsänd personal och i vissa fall har samma arbetsuppgifter har de helt andra arbetsvillkor. Ofta arbetsvillkor som är sämre än vad som skulle accepteras på svensk arbetsmarknad.

Svensk arbetsrätt tillämpas för närvarande inte på utlandsmyndigheterna. Detta gör bland annat att ST har svårt att företräda de ca 300 medlemmar vi har på ambassader runt om i världen, från Beijing till Zimbabwe. Lokalanställda har inte heller samma  rätt till samverkan och information som sina utsända kollegor när det gäller förändringar på den egna arbetsplatsen.

Dessutom hänvisar UD till lagar eller praxis i det aktuella landet, vilket leder till stor otydlighet. Vi på ST tycker också att detta är otillfredsställande då många av de länder där Sverige har ambassader har bottennoteringar vad gäller respekt för fackliga rättigheter och villkor för arbetstagare.

I veckan träffade STs ordförande Britta Lejon och lokala förtroendevalda de ansvariga hos UD för att framföra den kritik vi har kring situationen för våra lokalanställda medlemmar. Vi framhöll att vi anser att Sveriges ambassader runt om i världen bör tillämpa svensk arbetsrätt, detta oavsett om man är juridiskt bunden att följa densamma. Vi pekade också på att man behöver få bukt med godtycke och otydlighet och att vi som fack behöver få företräda våra medlemmar på lokal nivå.

Detta möttes med öppenhet hos ansvariga tjänstemän på UD, vilka framhöll att de lokalanställda är en viktig  personalgrupp, som är nödvändig för kontinuitet och kunskap. Från UD:s sida upplever man att situationen är tydlig, men var samtidigt intresserad av att ta del av den information vi har kring olika problem. UDs expeditionschef framhöll att det är viktigt att de lokalanställda har goda villkor och att samverkan och inflytande fungerar på de olika ambassaderna.

Ytterligare en avstämning med personalenheten på UD planerades in under våren och vi på ST kommer att arbeta vidare med frågan. För oss är det självklart att den regering som värnar partsmodellen nationellt och internationellt också vill att deras anställda i utlandet agerar i enlighet med detta. Detta är både en trovärdighetsfråga och en fråga om villkoren för ett stort antal anställda som utför viktiga uppgifter för svenska staten