Arbetsdomstolen har idag meddelat dom i det uppmärksammande Barnmorske-målet. Juridik är inte helt lätt och anti-abort lobbyn gör sitt bästa för att snedvrida debatten och använda uttryck som ”samvetsfrihet” istället för att prata om vårdvägran.

För att debatten inte ska bli helt osaklig ligger det en poäng i att reda ut vilka frågor som Arbetsdomstolen egentligen tagit ställning till idag.

Bakgrunden är att en barnmorska sökte jobb och inte fick det då hon meddelat att hon minsann inte tänkte utföra alla arbetsuppgifter som barnmorskor i Region Jönköpings län ska göra. Barnmorskan menade att hon inte ville utföra vissa arbetsuppgifter med hänvisning till hennes religiösa övertygelse. Att hon då inte fick jobben som hon sökt ansåg hon vara diskriminering och att hennes rättigheter enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna hade kränkts. Domen innehåller egentligen inget nytt, utan följer den rättspraxis som finns. Arbetsdomstolens dom är tydlig och stringent.

I korthet tar Arbetsdomstolen ställning i följande frågor:

  • Det är inte direkt diskriminering att inte erbjuda dig anställning om du sagt att du inte avser att utföra vissa arbetsuppgifter, oaktat att du vägrar utföra vissa arbetsuppgifter med hänvisning till din tro.
  • Det är inte heller indirekt diskriminering (att en till synes neutral regel på ett osakligt sätt drabbar en viss skyddad grupp) att uppställa ett krav på att en barnmorska ska utföra alla arbetsuppgifter. Rätten till en god hälsovård för en abortsökande kvinna, enligt den lagstiftning om abortvård som beslutats i demokratisk ordning enligt svensk grundlag, är ett berättigat syfte att ha ett sådant krav.
  • Din åsikts- och yttrandefrihet har inte kränkts har inte kränkts när du på grund av dina ”yrkesmässiga begränsningar” inte får ett jobb, även om du gjort offentliga uttalanden och framfört dina åsikter om abort.
  • Det finns ingen anledning att frångå huvudregeln om att den som förlorar ett mål ska stå för motpartens rättegångskostnader. Att du får stå för motpartens rättegångskostnader är inte heller en kränkning av Europakonventionen.
  • Du kan inte få skadestånd för brott mot Europakonventionen om du inte uttömt alla nationella rättsmedel.
  • Du kan bara få skadestånd för brott mot Europakonventionen om den nationella rätten inte ger ett tillräckligt skydd. I det här fallet anses svensk rätt ge samma skydd som Europakonventionen.
  • Du kan inte med framgång hävda att du har längre tid på dig att väcka talan (preskriptionstid) för att du grundar din talan på Europakonventionen, utan de särskilda preskriptionsregler som finns för diskrimineringsmål gäller.

Trots att barnmorskan redan dragit på sig rättegångskostnader på över 1,5 miljoner, utan att räkna in kostnaderna för sina tre egna ombud, tror jag inte hon kommer att sluta. Nästa steg kommer med all största sannolikhet vara att väcka talan mot Sverige i Europadomstolen. Låt oss se om Europadomstolen är lika förnuftig som Arbetsdomstolen.