Vad är en modern myndighet? Den frågan har jag haft många anledningar att fundera över under året då jag arbetat tillsammans med vår ordförande Britta Lejon i hennes juryuppdrag för Kvalitetsmässans utmärkelse som heter just Sveriges modernaste myndighet.

Är modern att ha de senaste it-lösningarna och den flashigaste hemsidan? Är det modern med outsoucing? Vad präglar ett modernt ledarskap? Hur arbetar en modern myndighet med rekrytering, kompetensutveckling och arbetsmiljö? Och vad är det att vara modernast, måste en vara bäst på allt?

Förra veckan gick arbetet i mål när Post- och telestyrelsen (PTS) fick ta emot utmärkelsen Sveriges modernaste myndighet från civilminister Ardalan Shekarabi på GöteborgsOperans scen. Juryns motivering till varför just PTS fick priset löd:

“Här vågar man ompröva det invanda och lever innovationer i vardagen. Misstag leder till lärande och utveckling. Man har en strukturerad process för omvärldsbevakning som löper hela året, inga hyllvärmarrapporter eller oanvända strategier accepteras.

För att råda bot på komplexa uppdrag och omvärldsrelationer införde man en guide för legala vägval. Det blir lättare att göra rätt och tar bort friktion. Det finns en stor tilltro till medarbetarnas förmåga och kapacitet, kombinerat med ett strukturerat arbete för att utveckla den statliga kompetensen.”

Juryn hade inte ett lätt arbete att utse vinnaren. Alla fyra slutnominerade myndigheter, Jordbruksverket, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen, och Statens geotekniska institut, gör ett fantastiskt arbete för att ligga i framkant och erbjuda både medborgare, medarbetare och andra intressenter god service, rättssäker myndighetsutövning och bra arbetsplatser.

Det jag själv tycker är särskilt spännande med PTS är deras sätt att involvera stora delar av organisationen i en strukturerad omvärldsbevakning som sedan ligger till grund för en viktig del av myndighetens planering och styrning. De har också en genomarbetat metod för att ta hand om vad de kallar verksamhetsnya frågor – frågor som dyker upp och som myndigheten tidigare inte haft att göra med. På så sätt har man en lärande och lättrörlig organisation där medarbetarna får en god förståelse för hur just deras arbete bidrar till helheten i myndighetens uppdrag.

Jordbruksverket är  jämfört med de andra tre myndigheterna  en väldigt stor myndighet. Det som imponerade mest på mig var myndighetens och myndighetsledningens tydliga vilja till ansvarstagande. ”Vi skyller inte ifrån oss”, sa Jordbruksverkets generaldirektör Leif Dennerberg när vi träffade honom och hans medarbetare i Jönköping. Till detta ska också läggas deras förenklingsarbete, hur de arbetar med bemötande av sina intressenter och att 99 procent av ärendena hanteras i deras e-tjänster.

Konsumentverket är på många sätt en ny myndighet. När de omlokaliserades till Karlstad var det inte ens en handfull av de tidigare medarbetarna som följde med. På konsumentverket är det ”tillsammans” som är ledordet. Myndigheten samverkar både med andra statliga myndigheter, landets kommuner och privata konsumentbyråer. Skulle jag själv beskriva Konsumentverket med tre ord skulle det vara gemenskap, tillgänglighet och hållbarhet. Ett exempel som kan tyckas vara en liten detalj men som jag tycker visar på myndighetens själ är att myndigheten själv köpte in en hiss till den takterrass som finns där myndighetens har sitt kontor. Fastighetsägaren var inte intresserad av att göra investeringen men för myndigheten var det viktigt att alla myndighetens lokaler är tillgängliga för alla.

Statens geotekniska institut är kanske den minst kända av de fyra slutnominerade myndigheterna men det är deras arbete vi har att tacka för att våra hus och vägar inte glider av den mark som de är byggda på. Det som stod ut mest för mig var hur myndigheten tagit sig an arbetet med den gemensamma värdegrunden i staten. Frågor om värden och värderingar har diskuterats och bearbetas i hela myndigheten för att värdegrunden inte bara ska vara något som kommer ut i en skrift från myndighetsledningen utan något som är förankrat och lever i hela myndigheten. Även myndighetens ambitioner för och arbete med kunskapsspridning både intern och externt präglas av modernitet – open access är huvudalternativet för publicering av vetenskapliga artiklar och internt hålls kunskaps seminarier där kollegorna delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter med varandra.