Robert Lang och Anna Forslund är ordförande respektive vice ordförande för ST inom kultursektorn. I veckan uppvaktade de Kulturdepartementet och Fredrik Linder, enhetschef för kulturarv och livsmiljö. Med sig hade de en färsk undersökning som bland annat visar att en majoritet av STs medlemmar börjat sin bana i kultursektorn via vikariat, projektanställningar och korta påhugg. Många medlemmar har massor av erfarenheter från tidigare visstidsanställningar. Sammantaget har de flesta negativa upplevelser från den osäkerhet de upplevt som vikarier, timanställda och projekt. De vanligaste skälen till varför visstidsanställningar upplevs som negativt är: allmän oro inför framtiden, svårt att planera den egna ekonomin, kan inte ta lån och köpa egen bostad, kan inte påverka den egna arbetssituationen.

-Vi ser att det finns risker med att människor fastnar i ett ekorrhjul av korta anställningar, säger Anna Forslund. Vi kommer också ofta i kontakt med att statliga kulturinstitutioner använder timvikarier för att utföra permanenta arbetsuppgifter, inte minst inom barnkulturområdet. – Det är så klart ett problem för vikarierna själva som får väldigt otrygga arbetsvillkor. Vi vet sedan tidigare att visstidsanställda inte heller får lika mycket kompetensutveckling som fast anställd personal. Men det drabbar också kvaliteten i verksamheten och ytterst kulturbesökare och allmänhet. Man anställer personal på tidsbegränsade projekt och märker man att behovet finns kvar får personen i bästa fall en ny projektanställning. I sämsta fall försvinner personen och med den värdefull kunskap.Vi har även exempel på hur projektanställda och timvikarier blir uppmanade att starta eget istället för att anställas, berättar Anna.

-Vi har döpt vår rapport till ”Man slår knut på sig själv och gör allt för att vara till lags” för det är precis vad det handlar om; osäkerhet och otrygghet – att inte veta om man har något jobb när projektet är slut eller om det finns resurser och ekonomiska anslag för en fortsättning. Att vara till lags och göra sig oumbärlig på alla sätt och vis, det är vardagen för många visstidsanställda, säger Robert Lang.

Anna och Robert berättar att de före jul uppvaktade Gunilla Carlsson, vice ordförande för riksdagens kulturutskott. Då diskuterades en rad förslag för att skapa bättre arbetsvillkor och utveckla arbetsmiljö och ledarskap i den statliga kultursektorn. Ungefär samma förslag och idéer ska de båda nu diskutera med kulturdepartementet och samtidigt dela med sig av erfarenheter och berättelser från ST-medlemmar inom kultursektorn.

-Jag har läst mängder av årsberättelser, säger Robert. Men det har slagit mig att nästan ingen kulturinstitution redovisar en ordentlig statistik över personalen.  Det finns sällan med uppgifter över hur fördelningen ser ut mellan fast anställd och visstidsanställd personal i års- eller verksamhetsberättelser. Hur många timvikarier har man till exempel? Tja, det är oftast dolt i dunkel. Det här gör att det svårt att skaffa sig en heltäckande bild av hur det ser ut. Vi tycker därför att det borde vara ett krav att redovisa tillförlitlig statistik över personal och anställningsformer.

-Vi kommer att fortsätta vårt opinionsarbete om anställningsformer och arbetsvillkor under våren, förklarar Robert och Anna. Dessutom kommer vi att redovisa vår undersökning för medlemmar och förtroendevalda. Det här är ett sätt för oss att lyfta fram STs medlemmar inom kultursektorn, visa upp vilket viktigt jobb som statligt anställda utför inom kultursektorn.

PS Vid mötet med departementet framkom att regeringens arbete med att få fram en proposition om kulturarvsfrågor fortskrider och att förslag väntas under mandatperioden. Likaså finns ett stort intresse från regeringens sida att jobba vidare med digitalisering och elektronisk arkivering DS.

ST-förslag:

  1. Många av de arbetsuppgifter som utförs inom den statliga kultursektorn är permanenta och handlar om myndighetsutövning. Sådana arbetsuppgifter ska utföras av tillsvidareanställd personal.
  2. Krav på heltäckande statistik över i vilken omfattning som de statliga kulturinstitutionerna använder sig av tillsvidareanställd respektive visstidsanställd personal. Detta bör redovisas i årsberättelserna. Kanske kan det vara ett uppdrag till Medlingsinstitutet att samordna sådan statistik?
  3. Regeringen bör snarast ta bort den gamla omoderna anställningsförordningen som ger den statliga arbetsgivaren ytterligare möjligheter, vid sidan av las, att använda sig av visstidsanställningar istället för att fastanställa personal. Anställningsförordningen öppnar upp för onödig stapling och slentrianmässig användning av visstider. Det är förödande för kultursektorn där förekomsten av visstidsanställningar redan är onödigt stor.
  4. Utveckla ledarskapsprogram för chefer inom kulturinstitutionerna och erbjud obligatorisk statstjänstemannautbildning för alla anställda inklusive visstidsanställda.