Lön är en fråga som alltid väcker mycket känslor och det är ett fackförbunds kärnuppgift att driva och bevaka sina medlemmars intresse i lönefrågor. Vid enkäter till medlemmar om vilka frågor som det är viktigt att fackförbund driver hamnar alltid lön högt upp och oftast högst på listan.

Att överhuvudtaget få lön för sitt arbete var ingen självklarhet i början för statsanställda. Det fanns ett system med två former av anställda inom staten, och de kallades ordinarie och extraordinarie anställda. Extraordinarie för tanken mot att något ska vara extraordinärt, alltså något positivt. Men det var precis tvärtom, som ordet extra i extraanställda. Endast de med ordinarie anställning hade rätt till lön – de extraordinarie statsanställda fick ingen.

Fackförbundet ST har sitt ursprung i de extraordinaries förening (1904) och bestod av statsanställda som hade sämre anställningsskydd och saknade rätt till lön. Att medlemmarna överhuvudtaget skulle få lön för sitt arbete var en första viktig fråga för föreningen att driva mot arbetsgivaren. Ofta fick de med extraordinäre anställningsform arbeta i flera år utan lön i väntan på en ordinarie tjänst. Här kan vi se likheter med dagens system där många nyanställda inom staten får börja sin yrkesbana med olika former av temporära anställningsformer i väntan på att bli tillsvidareanställda.

Genom åren har mycket förändras men det är fortfarande ingen självklarhet att alla arbetstagare ska ha rätt till att omfattas av en årlig lönerevision. Detta säkerställs via avtalsrörelser och de kollektivavtal som arbetstagarorganisationerna tecknar.

Lön bildas i huvudsak på två sätt på en arbetsplats: via de årliga lönerevisionerna och när nya arbetstagare anställs. Vid de årliga lönerevisionerna är det vanligt att arbetsgivaren, i sin bedömning av vilken löneökning en medarbetare ska få, gör en kalkyl över risken att tappa medarbetaren till någon annan arbetsgivare. De använder också lön som ett incitament för att styra sin verksamhet och belöna handlande som överensstämmer med arbetsgivarens intentioner. Ur ett fackligt perspektiv är det viktigt att bevaka arbetstagarnas intressen och därför tycker ST att siffror i avtalen är viktigt så att det inte bara blir de grupper som arbetsgivaren vill satsa på som får någon löneökning.

Bästa sättet idag att få högre lön är att byta arbete eftersom det ger en reell möjlighet att på individnivå förhandla om sin lön. Bäst förhandlingsläge har arbetstagaren om arbetsgivaren förstår att hon eller han har stora möjligheter att tacka nej till ett anställningserbjudande.  En arbetstagare som har möjlighet att ställa flera olika arbetsgivare mot varandra har allra störst chans att få bra utfall i en förhandling. Motsatsen gäller också, om en arbetsgivare vet att arbetstagaren kommer tacka ja till ett lågt erbjudande, varför skulle då en arbetsgivare ge en högre lön?.  Det betyder att om lön är en viktig drivkraft bör arbetstagare även söka nya arbeten när de inte direkt önskar byta jobb.

Traditionellt har fackföreningsrörelsen varit bra på att bevaka den del av lönebildningen som sker via årliga lönerevisioner men i takt med att rörligheten på arbetsmarknaden blir högre ökar också betydelsen av lönebildningen för de som byter tjänster.

Bevakning av nyanställdas löner och att rusta sina medlemmar med kompetensutveckling så att de blir attraktiva på arbetsmarknaden kan vara en framgångsrik väg för fackföreningsrörelsen att påverka och driva sina medlemmars intresse i lönefrågor.

Avslutningsvis skulle jag vilja tipsa om 24k upproret som är en intressant alternativ väg där många spännande fackliga inslag finns, bland annat användning av sociala medier för organisering och att rörelsen kommer från gräsrotsnivå.