Innan det går att diskutera en ändring av Lagen om anställningsskydd (LAS) måste arbetsgivarna börja jobba med omställningsprocessen inom den egna verksamheten.  

Det finns idag flera organisationer och stiftelser på alla arbetsmarknadens sektorer (staten, kommunala- och landstingskommunala samt privata) som kan tillhandahålla en stor variation på olika insatser och program för att ”ställa om” arbetstagare. På statens sida finns t ex Trygghetsstiftelsen som sedan många år levererar ett alldeles utmärkt omställningsarbete när väl arbetstagaren har blivit uppsagd. Det är gott så långt. Tyvärr, fungerar inte omställningsarbetet på arbetsplatserna.  Det behövs ett omfattande förbättringsarbete lokalt, inom varje verksamhet och på varje arbetsplats. På statens sida finns det sedan början 2000-talet avtal om att lokala parter ska komma överens om vilka åtgärder som fordras för att säkerställa att så få som möjligt, helst ingen, ska behöva lämna sin anställning och arbetsplats.  

Lokalt omställningsarbete 

Fackförbundet ST kan konstatera att tillämpningen av avtalet fungerar i varierad grad men det viktiga i sammanhanget är att det krävs en avsevärd ansträngning från arbetsgivarens sida för att få till ett fungerande system för omställning inom den egna organisationen. Allt ifrån behovsanalysen av framtida arbetstillfällen, med allt vad det innebär ifråga om hur arbetsmarknaden ser ut nu och i framtiden, hur fort automatiserings- och digitaliseringsprocesserna kommer att fortskrida och vilka kompetenser som kommer att efterfrågas utifrån verksamhetsbehovet, nu och framgent. Här skulle omställningsorganisationer, såsom Trygghetsstiftelsen och övriga på svensk arbetsmarknad, kunna bidra med mycket kunnande och lång erfarenhet. 

Bristande kompetens eller vilja? 

Om vi över huvud taget ska diskutera en förändring av LAS och den två-stegs-systematik som finns däri, d.v.s turordningsreglerna respektive krav på tillräckliga kvalifikationer, måste arbetsgivarkollektivet visa att de är villiga att seriöst jobba med omställning inom den egna organisationen och inte lägga över ansvaret för det till extern part.  

Problemet är inte LAS utan snarare den dåliga kompetens eller bristande vilja bland allt för många arbetsgivare att aktivt jobba med omställning inom sin egen verksamhet. Svenskt Näringsliv och arbetsgivarkollektivet borde ägna sig mer åt att utreda hur ett bra omställningsarbete ska gå till och börja tillämpa det istället för att bråka om LAS.