Nu blåser försiktiga feministiska vindar och frågor om jämställdhet och kvinnors rättigheter får återigen ta plats på dagordningen. En viktig fråga gäller kvinnligt ledarskap och representation i beslutsfattande positioner, något som debatterats både här hemma och internationellt de senaste veckorna. Efter att Svenskt Näringslivs ordförande gick ut och sa att det saknas kompetenta kvinnor till svenska bolagsstyrelser har frågan om kvotering fått en nytändning med utspel både från fack och politiker.

Kvinnligt ledarskap var också huvudtemat för den konferens i Tunis som ST deltog i förra veckan. I sitt anförande tog Britta Lejon upp svårigheter och strategier för kvinnliga ledare och betonade vikten av att skapa nätverk omkring sig och att kvinnor stöttar varandra. På konferensen vittnade också fackliga företrädare från Tunisien, Algeriet och Jordanien om manliga ledare och chefer som motarbetar kvinnor som engagerar sig fackligt. Om hot och sexistiska kommentarer, marginalisering och ifrågasättande.

Många av de interna problem som togs upp av ledarna från nio länder i Mellanöstern-Nordafrika gick att hänföra till en nästan total avsaknad av kvinnor i förbundens centrala och lokala styrelser. Framförallt var det svårt att få hållbarhet och kraft bakom jämställhetsarbetet. Dessutom underutnyttjas kvinnors  kapacitet och kompetens genom att kvinnliga ledare förpassas till kvinnokommittéer utan inflytande på förbundets övriga arbete.

Men frågan handlar också om trovärdighet. Hur ska fackliga organisationer kunna gå ut och kräva jämställdhet på flera områden när den egna organisationen präglas av ojämställdhet och manlig dominans i ledarskiktet. Detta gäller oavsett om man som LO:s Karl-Petter Thorwaldsson kritiserar svenska i bolagsstyrelser och snubblar på den egna organisationens ojämställdhet. Eller som i fallet Tunisien där man faktiskt lyckats driva igenom en progressiv nationell konstitution, men där facken inser att om man ska kunna förespråka jämn representation av kvinnor i politiken måste man börja med att förändra sin egen helmanliga styrelse.

Representanterna från förbunden i Mellanöstern-Nordafrika landade på konferensen i att om man ska lyckas förändra den usla representationen i sina förbundsstyrelser på rimlig tid krävs ett tydligt mål om kvotering. Därför enades man om ett krav på minst 30 % kvinnor i förbundens nationella styrelser till 2016.

Konferensen var en del av STs projekt i Mellanöstern-Nordafrika 2014-2016. Projektet genomförs i samarbete med PSI och involverar offentligförbund i Algeriet, Egypten, Irak, Jemen, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestina och Tunisien.