Idag släpper Sveriges kvinnolobby sin granskning av jämställdheten i de etableringsinsatser som syftar till att sätta nyanlända i arbete. Rapporten visar att nyanlända kvinnor missgynnas i alla delar av etableringen och i lägre utsträckning får tillgång till de verktyg som finns för att underlätta vägen till jobb.

Sämst ser det ut på de områden där samhället satsat mest resurser. De subventionerade anställningarna, som instegs och nystartsjobb är de allra dyraste men också de som i högst grad leder till fortsatt anställning och dessa går i mycket högre grad till män. Mindre än vart fjärde instegs- och nystartsjobb gick till en kvinna förra året. Ett annat problem är snabbspåren som framförallt tagits fram inom mansdominerade branscher. Bara 4 av 13 pågående snabbspår gäller yrken som är traditionellt kvinnodominerade.

I debatten om integration pratar vi ofta om normer och värderingar, men med fokus på de människor som kommer hit. Kvinnolobbyns rapport pekar på att det också är normer och värderingar i Sverige som påverkar nyanlända kvinnors möjlighet att delta fullt ut i samhällslivet. Etableringsinsatser är till skillnad från slöjor och könssegregerade bussar inte någon symbolfråga. Utan något som på ett mycket konkret sätt påverkar kvinnors egenmakt och ekonomiska förutsättningar.

Regeringen kan göra mycket med tydligare styrning, öronmärkning av subventionerade anställningar för kvinnor och riktade utbildningsinsatser. Arbetsförmedlingen behöver göra mer och har själva börjat titta på hur de kan utveckla sitt arbete när det gäller att synliggöra och matcha utifrån kvinnornas kompetens. Arbetsmarknadens parter behöver i samverkan med det offentliga se över  skapa fler snabbspår i kvinnodominerade branscher.

Här behövs gemensamma krafttag för att inte en stor grupp kvinnor ska hamna utanför både arbets- och samhällsliv. Och för att samhället inte ska gå miste om nyanlända kvinnors kunskap och kompetens på grund av förlegade normer och ojämlik fördelning av resurser.