I slutet av förra veckan avslutades remissrundan för regeringens föreslagna ändringar i asyllagen. Utkastet till lagrådsremiss sågas vid fotknölarna av fackförbund, organisationer och myndigheter. Också ST var i sitt remissvar mycket kritisk till flera av regeringens förslag.

I och med de föreslagna förändringarna sällar sig Sverige till EUs absoluta bottenskikt vad gäller möjligheten till permanent uppehållstillstånd och familjeåterförening. Och trots regeringens försäkringar om motsatsen menar ST och flera remissinstanser att förslagen riskerar att underminera själva rätten till asyl.

Lagförslaget innebär att tillfälliga uppehållstillstånd kommer vara huvudregel och möjligheten till familjeåterförening begränsas kraftigt. De hårdare reglerna för anhöriginvandring riskerar att tvinga ut än fler kvinnor och barn på ranka båtar i Medelhavet och på långa resor där de riskeras att utnyttjas. TCO kallar skärpningarna i rätten till familjeåterförening för inhumana och flera instanser pekar på att de dessutom strider mot flera FN konventioner.

I sitt remissvar riktar ST likt Arbetsförmedlingen, kritik mot förslaget att knyta uppehållstillstånd till arbete.  Risken är att nyanlända med hög utbildning riskerar att ta första bästa jobb för att öka möjligheterna till permanent uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen menar att detta ”allvarligt försämrar möjligheten att tillvarata nyanländas kompetens” och ST kallar det för ett ”gigantiskt slöseri såväl med den enskildes som samhällets resurser”.

Dessutom riskerar förslaget att leda till en utökad svart arbetsmarknad menar ST. Att låta permanenta uppehållstillstånd bli beroende av om individen har ett arbete skapar utrymme för skrupelfria arbetsgivare att utnyttja människor med tillfälliga uppehållstillstånd som billig och laglös arbetskraft.

Inte heller ger förslaget det andrum för mottagningssystemet som ju var själva orsaken till att lagen togs fram till att börja med. Snarare kommer det att öka trycket på Migrationsverket och domstolarna genom mer komplexa asylutredningar, flera nya prövningsmoment, samt en ökad omprövning av uppehållstillstånd som löper ut.

Om förslaget ska ses som ett sätt att försöka tvinga fram en rättvisare fördelning av flyktingar i EU kan man bara konstatera att regeringen spelar ett högt spel. I vågskålen ligger inte bara framtiden för de människor som befinner sig på flykt undan krig och förödelse utan också besvärande frågor om arbetsmarknad, integration och själva sammanhållningen i det svenska samhället.