Liksom denna sommars väder är det solklart och ”huvudet på spiken” av Expressens ledarkrönikör Karin Olsson när hon idag skriver om kontorslandskap, http://www.expressen.se/kultur/karin-olsson/karin-olsson-snillrikt-satt-att-jaga-anstallda/. Hennes krönika är inte bara välskriven och insiktsfull, den avslöjar också den bistra sanning som driver fram utvecklingen av kontorsfabriker. Det handlar om att spara pengar och det handlar om att arbetsgivaren vill öka sin makt över sina anställda. Kontorslokaler är dyrbart och därför ska de minskas till nästan vilket pris som helst. Bland annat genom att köpa in dyrbara konsulter för att de på uppdrag av arbetsgivaren ska övertyga de anställda om kontorslandskapens alla fördelar och att allt kommer att bli så bra. De två yttersta argument konsulterna och arbetsgivaren tar till för att också kunna övertyga de anställda som ändå tvivlar är av typen ”det behövs förändring” eller att ”det är möjligt att arbeta hemma om man blir störd i kontorslandskapet”.

Fackförbundet STs utredare Torbjörn Carlsson har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att många anställda på myndigheterna reagerat starkt på lösningen och vill ha sin egen arbetsplats. Det finns även medarbetare som inte trivs i kontorslandskap även om de har en ”fast” arbetsplats, http://stbloggen.se/kontorslandskap-och-paverkan-pa-arbetsmiljon/.

Som motbild till de som tvivlar på kontorslandskap finns också medarbetare vars arbetstrivsel ökar. De får en arbetsplats där gränser suddas ut, där kunskapen om det gemensamma ökar och därmed ansvarstagandet, där olika kompetenser mer smärtfritt kan mötas. Kreativiteten ökar. Det är för mig okänt om det finns några studier om hur stor andel av de anställda som är negativa respektive positiva till kontorslandskap. Rimligen bör svaren och uppfattningarna gå isär, både mellan individer och mellan/inom olika enskilda arbetsplatsen.
Men oavsett den personliga inställningen till kontorslandskapens vara eller inte vara borde det vara rimligt att även framtidens moderna kontorsmiljöer lever upp till arbetsmiljölagens bestämmelser om att det är arbetsmiljön på arbetsplatsen som ska anpassas till individen. Inte tvärtom.

Kontorslandskapstrenden ger anledning att både ställa sig en mängd frågor och att analysera hur detta påverkar människors vardagssituation. Inte minst behöver vi analysera hur anställda ska få livspusslet att gå ihop. Karin Olsson skriver i krönikan jag tidigare refererade till att på Försäkringskassan finns det bara arbetsplatser för 70 procent av de anställda. Det betyder att anställda tar en risk om de kommer till kontoret efter 9. Då kan alla arbetsplatser vara upptagna. Jag undrar hur detta påverkar redan stressade småbarnsföräldrar. Exempelvis om de efter en lång och jobbig lämning på dagis, följt av en lång resväg, kommer till arbetsplatsen som är upptagen? En annan effekt som behöver analyseras är om kontorslandskap typ Försäkringskassan på något sätt förändrar anställdas förläggning av arbetstiden. Måhända är det allt fler som väljer att komma tidigare till jobbet och därför också gå därifrån allt tidigare. När detta mönster blir allt tydligare kanske en grupp av anställda tar sig till arbetsplatsen lite senare på dagen. Följden av detta kan då bli att vi hux flux fått skiftgång på kontor. Förvisso blir det ju då effektivare användning av lokalerna. Men var det detta vi ville uppnå med kontorslandskapen?

Det är därför vi behöver ställa oss frågan, varför ska kontorslandskap bejakas? Visst kan kostnadsjakt vara ett svar. Men hyser tvivel till om att vara nöjd med det svaret. I grunden tror jag, föds en misstanke hos mig att sanningen är den att det finns en annan långt mer viktiga fråga bakom. Nämligen om hur arbetet ska organiseras och styras. I grunden handlar detta om den klassiska kampen mellan arbete och kapital. I de gamla produktionsfabrikernas tid var motsättning tydlig. De anställda förfogade över sin arbetskraft medan kapitalägarna (arbetsgivaren) förfogade över fabriker, material och maskiner. Över tiden och till följd av att vi kommit in i kunskapssamhället har de anställda något kunnat jämna ut skillnaderna. Varje anställds specifika kompetenser och kunskaper och blivit en allt mer betydelsefull resurs för arbetsgivaren. Men detta har också ställt till problem för arbetsgivaren i det att de inte själva äger och förfogar över de mänskliga resurserna. Nu vill arbetsgivaren återställa ordningen och det är här som kontorslandskap så perfekt passar in i deras strategi. Med hjälp av kontorslandskap kan arbetsgivaren både spara pengar och öka klyftan mellan anställda och arbetsgivarens inflytande. Kontorslandskapen underlättar möjligheten för arbetsgivaren att organisera arbetet i stora kontorsfabriker. All handläggning processläggs och varje arbetsuppgift bryts ned till minsta beståndsdel. Till det läggs ett standardiserat beslutssystem till vilken varje handläggare mer eller mindre tvingas till att rätta sig efter. Den unika kompetens varje anställd tidigare förfogade över ska nu bara bli en liten beståndsdel i en lång process. Den enskilde anställdes bidrag till det totala arbetsresultatet blir allt mindre. Varje anställd kan därmed lättare ersättas, gärna av en annan person som är villig att utföra samma arbetsuppgift till en lägre ersättning. För som Expressens Karin Olsson skriver ”Det finns alltid en mer begåvad och billigare person någon annanstans i världen, som gärna förbättrar sitt liv med dina tråkiga arbetsuppgifter.” Ett hot som väl stämmer överens med hur Försäkringskassans chef Dan Eliasson uttryckte sig i en intervju i tidningen Publikt apropå att anställda är kritiska till arbetsmiljön ” Ja, vi har alldeles för hög rörlighet i storstäderna. Unga människor kommer in, jobbar ett tag och meriterar sig. Men i mellanstora städer som Växjö, Västerås och Falun är det stabilare. Det gör att vi nu för samtal om hur mycket verksamhet vi ska ha i de stora städerna”. http://www.publikt.se/artikel/dan-eliasson-%C2%BBjag-kommer-inte-och-pekar-med-hela-handen%C2%AB-46822.

Måhända är det så att jag svartmålar utvecklingen och att arbetsgivaren bara har goda avsikter. Jag hoppas på det senare men tycker oavsett det att vi gör klokt i att se utvecklingen med öppna ögon. Det är mycket enklare att påverka det vi ser och vet om.