”Att myten om att äldre skulle stå i vägen för yngre på arbetsmarknaden är just en myt framgår också empiriskt. Länder med hög sysselsättning bland äldre har också en hög sysselsättning bland ungdomar.” (Långtidsutredningen 2015).

Det sägs att ungdomsarbetslösheten i Sverige och Europa är hög. Enligt den officiella  SCB -statistiken är 20 procent av arbetskraften 15-24 år arbetslös. Vissa talar om en ”förlorad generation” och att ett sätt att rädda ungdomarna är att öka antalet pensionsavgångar bland äldre. Men visar statistiken hela sanningen? Nej säger Eskil Wadensjö, professor vid institutet för social forskning vid Stockholms universitet. I SCB ingår de som studerar på heltid och som samtidigt söker jobb, ibland sommarjobb eller extraknäck, och de utgör hälften av alla ”arbetslösa” ungdomar.

Wadensjö menar att ett mer rättvisande sätt är att se hur många av de unga som varken jobbar eller studerar, ett så kallat NEET (varken arbete eller studier, Not in Employment, Education or Training). Enligt NEET är det över hälften av de unga som aldrig har arbetat därför att de går kvar i grundskola eller gymnasium. NEET visar att det är ungefär 80 000, eller 6,7 procent av alla ungdomar 15-24 år som varken jobbar eller studerar. Denna siffra sätter ungdomsarbetslösheten i ett nytt fokus.

Inte heller idéer om att äldre ska maka på sig för att bereda unga jobb visar sig vara en sanning. Internationella jämförelser, forskning och statistik – hur vi än vänder och vrider – visar att det är precis tvärtom.  I länder där färre äldre förvärvsarbetar, t ex Italien, Grekland, Spanien, Rumänien och Ungern – där är också ungdomsarbetslösheten som högst. Idéer om att pensionera bort arbetslösheten bygger på en tankevurpa – att mängden arbete i ett samhälle är mer eller mindre konstant. I själva verket ökar mängden arbete när arbetskraften – den andel av befolkningen som kan och vill arbeta- ökar.

Enligt en färsk ESO-rapport (expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) är det inte heller svårare nu än för tio år sedan för unga att komma in på arbetsmarknaden. Problemen med ungdomsarbetslösheten är framför allt koncentrerade till tre grupper;

  • unga med funktionsnedsättningar,
  • unga med utländsk bakgrund och
  • unga som saknar gymnasieutbildning.

Samma problembild hittar vi bland äldre arbetslösa.  Äldre med funktionsnedsättning, utländsk bakgrund och med kort utbildning har det tufft och riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet.

Vad kan vi då göra för att förhindra att båda unga och äldre ställs utanför arbetsmarknaden?

  •  Arbetslöshet drabbar allra främst dem som inte har fullständiga gymnasiebetyg. Nästan 1 av 5 som är arbetslös saknar gymnasiekompetens, vilket kan jämföras med gruppen högskoleutbildade där knappt 3 procent är arbetslösa. Fokus måste vara specifika utbildningsinsatser riktade till både yngre och äldre i riskgrupperna så att de ges en stabil grund att stå på.
  • Subventionerade anställningar är en väg in – det råder visserligen olika åsikter inom forskningen om subventionerade anställningar leder till jobb. Statskontoret har tittat på effekter och sammanställningen visar att subventionerade anställningar ger större chans att gå vidare med arbete utan stöd jämfört med andra arbetsmarknadspolitiska insatser. Liknande slutsatser har  IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) dragit. Subventionerade anställningar verkar alltså öka möjligheten till jobb.

ST har lanserat praktikplatser på statliga myndigheter och moderna beredskapsjobb för att bryta människors långtidsarbetslöshet. Nu ser det ut som om förslagen blir verklighet. Först i en mindre skala men med möjligheter till upptrappning under 2017-2020.

Det finns således ingen motsättning mellan unga och äldre på arbetsmarknaden. Alla behövs. Rusta därför den som befinner sig i en riskgrupp så att hen för första gången eller kanske på nytt kan ta klivet ut i arbetslivet för att stanna där ett bra tag.