Den politiska krisen i Ukraina kulminerade för några månader sedan när landets premiärminister Arsenij Jatsenjuk bars ut parlamentet av en uppretad koalitionspartner. Jatsenjuk avgick några veckor senare, impopulär både för de reformer han genomfört och de han inte tagit itu med. För många Ukrainare blev han också en stor besvikelse när han började agera på samma maktfullkomliga och arroganta vis som de tidigare ledare man velat göra sig av med. Frågan är dock om den nye premiärministern, 38-årige Volodymyr Hrojsman, kommer att kunna tillfredsställa Ukrainarnas önskan om förändring och om en politisk klass som inte främst arbetar för sin egen vinnings skull. Hrojsman är inte bara ung, han är också del av President Porosjenkos maktbas i det industritäta och välmående Vinnitsa, och stenrik. Så rik som man måste vara för att komma någonstans i Ukrainas politiska liv.

Trots de folkliga protesterna och trots att man inrättat en myndighet enbart för korruptionsbekämpning tycks oligarkernas inflytande över politiken öka snarare än minska. Till exempel har, de av IMF framtvingade, reformerna på energiområdet lett till att vanliga Ukrainare inte längre har råd att betala sina el- och gasräkningar utan måste få bidrag av staten. Bidrag som går till att betala företagen på energimarknaden, vilka ägs av oligarkerna. Som nu bara blir ännu rikare på statliga pengar. Och medan inkomstklyftorna i landet växer hålls stora grupper utanför politiskt inflytande.  Det krävs stora ekonomiska resurser för att ställa upp i val eller ens registrera ett politiskt parti. Och SEUU, det fackförbund för statsanställda ST samarbetar med i landet berättar att när de försökte skapa en bred koalition för att ställa upp i senaste valet möttes de av mer eller mindre förtäckta hot. Flera av de fackförbund som stödde initiativet har nu hoppat av. Hot och ekonomiska hinder håller stora delar av civilsamhället utanför det politiska beslutsfattandet. Samtidigt behöver Ukraina mer än någonsin kanalisera det folkliga missnöjet med landets politiker. Och man behöver få fram politiker som klarar av att driva igenom rätt reformer, de som drabbar inte bara massan utan även de allra rikaste. Med mer business as usual riskerar Ukraina en ny revolution. Och denna gång är det stor risk att det är betydligt mörkare saker än EU, rättssäkerhet och demokrati man efterfrågar.