En sammanhållen och välfungerande infrastruktur är en viktig grund för en hållbar ekonomisk utveckling, en god välfärd samt människors och företags möjlighet att bo och arbeta i hela landet. Fackförbundet ST har medlemmar som är verksamma inom allt från planering och styrning till produktion, uppföljning, analys och forskning om infrastruktur, och tack vare de yrkesverksammas erfarenheter har vi en unik möjlighet att ta oss an frågor om infrastrukturen.

En väl fungerande infrastruktur är en viktig förutsättning för en god statlig service i hela landet. Utan de möjligheter som infrastrukturen ger skulle det inte vara möjligt att fullgöra det statliga uppdraget, det vill säga det uppdrag som riksdagen har beslutat om för att uppnå målen om ett rättssäkert välfärdssamhälle, oavsett om detta uppdrag utförs av en statlig myndighet eller ett bolag.

På 1980-talet inleddes en serie avregleringar och privatiseringar av infrastruktur och grundläggande samhällsservice. En kritik som ofta framförs mot avregleringarna är att de har slagit sönder tidigare sammanhållna system, vilket skapar svårigheter såväl för planering och styrning som för konsumenterna. Avregleringarna kritiseras också för att ha skapat sämre villkor för de anställda.

Regering och riksdag måste etablera några tydliga principer för hur vi ska arbeta med infrastruktur i Sverige. Regeringen bör slå fast att infrastruktur som utgör så kallade naturliga monopol, det vill säga verksamheter där det inte är möjligt för mer än en aktör att bedriva en ekonomiskt lönsam verksamhet på̊ grund av höga investeringskostnader, låg avkastning och fysiska begränsningar, ska ägas gemensamt och som huvudregel ägas och förvaltas i myndighetsform. Dessutom behöver regeringen höja förväntningarna på de upphandlingar som görs inom offentlig sektor. Det är bra att det nu är på väg en lagändring som gör det möjligt att ställa krav enligt kollektivavtal men det räcker inte. Det behöver också ställas krav på sådana saker som bemanning och arbetsmiljö annars kommer offentliga upphandlingar fortsätta vara drivkraften i en nedåtgående spiral som först drabbar de som arbetar inom infrastrukturen men som på sikt även kommer påverka invånare, företag och samhällsservice negativt.

Det är hög tid för staten att återta kontrollen över infrastrukturen. Oavsett om verksamheter återförstatligas eller inte är det viktigt att se över regelverken för att skapa förutsättningar för en sammanhållen och välfungerande infrastruktur med goda arbetsförhållanden för de anställda, en effektiv användning av gemensamma resurser och hög kvalitet i de tjänster som erbjuds medborgare och företag. Det kommer i längden inte vara möjligt att upprätthålla, eller som fallet är i vissa delar av landet återskapa, en god samhällsservice i hela landet om privata aktörer får fortsätta plocka russinen ur kakan utan att också avkrävas ansvar för att bidra till den vidare samhällsservicen inom deras område.