Sverige brukar ligga i topp när vi mäter medborgarnas förtroende för staten. Öppenhet och transparens anses vara viktiga förklaringar. En grundsten i demokratin är meddelarskyddet som innebär att statligt anställda har rättigheter att berätta offentligt om brister eller oegentligheter på arbetsplatsen. Tanken är att medborgarna alltid ska kunna granska hur skattemedel används och att korruption ska motverkas. Men hur står det egentligen till med öppenheten i staten?

STs förbundsordförande Britta Lejon medverkar idag på årsmötet som STs avdelningKTH arrangerar på temat ”Öppenhet på statliga arbetsplatser”. Lejon kommer bland annat att tala kring den riksomfattande undersökning som ST genomförde våren 2014 ”Öppenhet på villovägar?” och som fick en hel del uppmärksamhet. Resultaten från undersökningen ger nämligen en ganska nedslående bild av läget. Klimatet på många statliga arbetsplatser har hårdnat på grund av tuffa politiska beslut och krav på effektiviseringar. STs undersökning visar att öppenheten gått bakåt. Det finns en osäkerhet bland statligt anställda om rättigheterna att framföra kritik när och om man upplever brister i verksamheten. Fyra av tio som svarade på enkäten tycker till exempel att det blivit lägre i tak under de senaste åren. Kontrollerande chefer, undanhållande av information, risker att bli utskälld inför arbetskamrater och ängslighet för att bli utfryst är exempel på upplevelser från medarbetare i statliga verksamheter. Eller som några röster från undersökningen uttrycker det: ”Min uppfattning är att de anställda i gemen är oroliga för att uttala sig offentligt i ärenden som berör arbetsplatsen … Jag har varit med om att tidigare chef på mitt verksamhetsställe hotat att söka efter källan om vissa uppgifter i ett uppmärksammat ärende kom ut.”

”Det kanske inte är så att man får ett konkret straff om man är kritisk. Oftast handlar det istället om att man blir exkluderad och får sämre insyn och information.” 

Meddelarfriheten innebär ju inte bara en rätt att till medier avslöja fel och missförhållanden, utan också en rätt att framföra sina åsikter om myndigheten och dess arbete. Repressalieförbudet ska ge trygghet även för den som framträder med namn och kritiserar exempelvis arbetsplatsens organisation eller ledarskap. STs undersökning visar att det finns risk för att statliga arbetsplatser blir mer slutna för allmänheten. Vart tar det öppna samhället och den tillgängliga myndigheten då vägen? Missförhållanden i offentligt finansierad verksamhet, oavsett driftsform, är alltid oacceptabla. Det är viktigt att förebygga att de överhuvudtaget uppstår, genom goda rutiner och höga kvalitetskrav. Det handlar bland annat om noggranna, regelbundna uppföljningar, ett tillåtande och öppet arbetsklimat och tid för utbildning. Av ”Öppenhet på villovägar?” framgår även att det finns ett utbildningsglapp. Knappt hälften säger sig inte ha kunskap om eller är osäkra på hur yttrandefriheten regleras för statligt anställda. Tidsbrist och nedprioritering av utbildningstid samt att ansvaret helt och fullt ligger på individen själv anges som orsaker. Det finns således risker för att offentliga handlingar och information inte blir tillgängliga som sig bör, vilket hotar rättssäkerheten.

ST föreslår:

  • Ställ krav på obligatorisk statstjänstemannautbildning. Alla nyanställda ska genomgå ett obligatoriskt introduktionsprogram om statstjänstemannarollen. Redan anställda medarbetare och chefer ska regelbundet erbjudas vidareutbildning.
  • Fler fasta tjänster i statsförvaltningen. Nästan var fjärde som idag arbetar på statligt uppdrag är visstidsanställd. Det leder till tysta arbetsplatser där medarbetare inte vågar säga sin mening. ST kräver att fasta anställningar blir norm för permanenta arbetsuppgifter. Vi vill också ha en lagstiftning som sätter stopp för ändlös stapling av visstider.
  • Att staten upphör med att anlita bemanningsföretag för kärnuppgifter tills dess att det finns en tydlig definition av vad myndighetsutövning är. Myndighetsutövning på entreprenad innebär att medborgarnas möjligheter till insyn och ansvarskrävande minskar. Det skadar demokratin och förtroendet för staten i grunden.
  • Inför meddelarskydd även för medarbetare som jobbar i statliga bolag. Alla som arbetar i en skattefinansierad verksamhet ska kunna larma om brister i verksamheten utan att riskera repressalier, så är det inte idag. De som jobbar i statliga bolag saknar denna rättighet som anställda i kommunala bolag har.

Om missförhållanden avslöjas måste de alltid skyndsamt åtgärdas. Men för att rättssäkerheten och demokratin ska kunna upprätthållas måste meddelarskyddet stärkas och respekteras fullt ut. Du som är intresserad av STs undersökning ”Öppenhet på villovägar?” kan ladda ner den här från st.org