Anställningsskyddet för visstidsanställda är särskilt svagt. Detta drabbar relativt sett oftare statligt anställda än andra på grund av att nästan vart fjärde statligt anställd är visstidsanställd. Många av dessa kan vara visstidsanställda under flera år. Detta tycker förstås alla dessa 10 000 tals statligt anställda är ett stort problem och det tycker också vi från Fackförbundet ST är ett stort problem http://www.dn.se/debatt/staten-samre-an-privata-sektorn-pa-att-ge-fasta-jobb/. Men vår problembild delas uppenbarligen inte av den statliga arbetsgivarens främsta representanter, Arbetsgivarverkets generaldirektör och ordförande I sin replik på Fackförbundet STs ordförande Britta Lejon artikel på DN Debatt blir det tydligt http://www.dn.se/debatt/tillfalliga-jobb-i-staten-har-med-arbetets-karaktar-att-gora/. Inte på något sätt erkänner de att det skulle vara ett problem att staten har störst andel visstidsanställda. Istället försvarar dom detta förhållande och vad lika illa är, dom redovisar inga som helst lösningar till hur problemet ska lösas. Dock med ett undantag, frågan om rätten till tjänstledighet för anställda. Detta är ett klassiskt arbetsgivarknep, att ställa olika kategorier mot varandra. Ett rimligt krav på förbättringar för de som har osäker anställning ska mötas av att begränsa andra anställdas möjlighet att få tjänstledigt, ex för att pröva annat jobb. Det är dock viktigt att komma ihåg anledningen till att möjligheten att vara tjänstledig har kommit till av strategiskt personalpolitiska skäl, nämligen att öka personalrörligheten och stärka förutsättningarna för de anställda att pröva annat jobb. Vi ska också komma ihåg att möjligheten har sitt ursprung i att anställningsförhållandena i staten starkt har förändrats. Från att vara liten men trygg till att idag vara liten och osäker.

Bakgrunden till den stora andelen anställda med tillfälliga jobb i staten beror naturligtvis på olika omständigheter. Men den främsta omständigheten är att det finns en lagstiftning som gör detta möjligt. Vi i ST vill att denna lagstiftning ska ses över. Men vill Arbetsgivarverket det? Deras svarsartikel ger i varje fall inte svar på den frågan. Istället gör Arbetsgivaren ett försök att blanda ihop korten genom att sätta likhetstecken mellan begreppen kollektivavtalade lösningar med det som i lag är reglerat. I sitt sammanhang blir det istället vilseledande och här kan man ställa sig frågan varför? Som en konsekvens av denna sammanblandning försöker Arbetsgivarverket påskina att de skulle värna om principen om att tillsvidareanställning ska vara huvudregeln. Detta skulle ske genom att de inte gett de enskilda myndigheterna/motsv delegation att teckna överenskommelser om andra tidsbegränsade anställningar än vad lagen tillåter. Men det är väl helt självklart för myndigheterna behöver inte få ökade rättigheter att inrätta fler tidsbegränsade anställningar. Möjligheten finns ju redan där ändå genom alla typer av förordningar och lagar. Och på så sätt nyttjar arbetsgivaren möjlighet att stapla visstidsanställningar på varandra och mängden anställda med osäkra anställda växer. Den statliga arbetsgivaren borde vara angelägen om att gå före och vara ett föredöme som arbetsgivare. Varför vill dom vara sämst i klassen?