I förra veckan läste jag att förtroendet ökar för facket. Detta visar SOM institutets årliga förtroendemätning gällande institutioner, företag, partier och medier. Facket har stigit uppåt och ligger nu på åttonde plats i ”förtroendetoppen” för samhällsinstitutioner. Det senaste året har facket klättrat uppåt i två steg och passerat både kungahuset och svenska kyrkan. Sedan tidigare ligger bankerna dagspress, storföretag, EU och politiska partierna efter. Störst förtroende av alla har Universitet och högskolor, Riksbanken samt Public service företagen SR och SVT.

Det ökade förtroendet för facket beror som jag ser det på två saker.

Det första är att arbetsvillkoren hårdnar allt mer. Arbetslösheten stiger och att arbetstagare nu helt sunt reagerar/protesterar mot de ständiga attackerna på att försämra den enskilda anställdes ställning och rättstrygghet. Allt fler inser idag att anställningstryggheten är svag och att arbetsgivarens makt är allt för stor. Det märks genom att visstidsanställningarna blir fler, verksamheter outsourcas, antalet bemanningsföretagsanställda ökar.

Det andra skälet är att de fackliga organisationerna också har egen del i uppgången. Fackföreningarna har under senare år kunnat svara bättre mot den nya tiden, hittat en tydligare roll än tidigare och kunnat kommunicera effektivare om att facket är den kraft som kan göra skillnad.

Men, och det är ju alltid ett men, gäller det för oss fackligt aktiva att inte slå oss till ro och tro att allt nu kommer att ordna sig. För det kommer det inte att göra, och lika säkert är att det idag är få fackförbund som idag kommer att slå sig till ro. Det bådar gott för framtiden och för anställda som så väl behöver ”En vän på Jobbet” som facket är.