Det är omöjligt att lämnas oberörd efter att ha deltagit i ledarskapskonferensen för kvinnliga fackförbundsledare i Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen) som just avslutats. Deltagarna, dvs de kvinnliga ledarna var sannerligen inte heller oberörda av varandras redogörelser. Här förminskas inte den som ger uttryck för sina känslor, att fälla en tår i sympati kommer som en naturlig respons när systern från Gaza (som hindrats från att delta i konferensen) ringer in och hälsar. Efter ett känslosamt anförande stämmer kvinnorna upp i gemensam kampsång. De stärker varandra och bygger band för att gemensamt angripa orättvisorna.

Konferensen ägde rum den 17-18 oktober i Casablanca, Marocko och är en del i ett av de utvecklingsprojekt som vi i Fackförbundet ST bedriver i solidaritet med systerförbund för offentliganställda i andra delar av världen. Det långsiktiga målet med detta projekt är att kvinnor ska nå samma inflytande och ha samma tillgång till ledarpositioner som männen inom den offentliga sektorn och dess fackförbund i MENA-regionen. Utan kvinnors medverkan i att ta beslut förblir drömmar om sann demokrati och lika rättigheter för alla något ouppnåeligt.

Under konferensen återges många exempel på hur den politiska makten i deras hemländer gör vad den kan för att tysta de kritiska rösterna från fackförbunden, att bli av med jobbet eller att fängslas är exempel på priset av att engagera sig fackligt. Dessutom finns utmaningar i form av begränsande normer som leder till att kvinnor inte förväntas ta plats som ledare.

Just därför är det nätverk som skapats genom projektet en frisk ventil för kvinnorna. Nätverket ger dem möjligheter att utbyta strategier, lära av varandras kampanjer och att inspireras genom varandras framgångsberättelser.

En kvinna från Algeriet berättar att kvinnorna i hennes förbund gick samman och hotade med att lämna förbundet och starta ett kvinnoförbund om de inte fick en likvärdig representation som männen i de rum där beslut fattas, det visade sig vara en lyckad manöver som nu gett kvinnorna betydligt starkare representation.

En annan kvinna berättar om hur hennes fackliga kollegor godtyckligt arresterats och stängts av från sina jobb. Organisationsfriheten kan i Sverige ge sken av att vara en självklarhet men här är den och möjligheterna att kritisera makten tydligt hotad.

Det kostar på att bryta ny mark och det är uppenbart att vägen mot segrar kantas av blod, svett och tårar. Men målet att stolt kunna kräva sin rätt ger kvinnorna energi till att fortsätta kampen.

Ett av förbunden som deltar, UGTT (motsvarighet till LO, TCO eller SACO) från Tunisien belönades med Nobels fredspris förra året efter att tillsammans med tre andra organisationer arrangerat dialogkonferenser som gjorde att Tunisien styrdes in på en demokratisk väg istället för ett stundande inbördeskrig. En annan seger som samma förbund uppnått var när man år 2013 protesterade mot och slutligen lyckades förhindra en könsdiskriminerande konstitution som reducerade kvinnorna till att betraktas som ett komplement till mannen.

Nu står nästa kamp inför dörren och kvinnorna i UGTT mobiliserar för fullt. I början av nästa år har förbundet kongress och kvinnorna hoppas då kunna ta plats i styrelsen för första gången i förbundets historia.

Kvinnokonferensen som vi i ST är delarrangör av formulerar den sista dagen ett uttalande för att uppmana UGTT att välja in kvinnor i styrelsen denna gång, förhoppningsvis tar förbundet då ytterligare ett viktigt steg i strävan mot ökad demokrati och lika rättigheter oavsett kön.

Och så fortsätter kampen i hela regionen, steg för steg bereds den krokiga vägen av kvinnor som dessa som vågar utmana och staka ut riktningen  mot en rättvisare maktfördelning.

Vill du läsa mer om kampen? Beställ i så fall ett fysiskt exemplar eller ladda hem vår broschyr: Fackets starka kvinnor