I veckan skrev EU efter många turer på det så kallade Ceta-avtalet, frihandelsavtalet mellan EU och Kanada. Intressant nog påbörjades Ceta-förhandlingarna redan 2009 och pågick i stort sett i det tysta. Det var inte förrän kontroverserna kring ett annat frihandelsavtal, TTIP-avtalet med USA, satte igång på allvar som opinionen började uppmärksamma även Ceta i någon större skala.  Både motståndare och förespråkare tenderar att bunta ihop de båda avtalen och det finns stora likheter mellan dem.

En anledning till att tonfallet blivit så högt kring handelsavtalen torde vara är att det rör sig om djupa ideologiska skiljelinjer i kombination med snårig juridik och en otransparent process. Men vad handlar egentligen dessa frihandelsavtal om och vad är det som står på spel?

Avtalen syftar till att gynna handeln, inte främst genom att sänka tullarna som redan är rekordlåga, utan genom att avskaffa andra typer av handelshinder. Ett exempel som brukar nämnas är att säkerhetsstandarder ska jämkas så att en bil som är testad i EU kan säljas också i USA utan att behöva testas en gång till.

Utökad standardisering och regelanpassning är kanske i fallet bilar mindre problematiskt men kan ha konsekvenser också för miljömässiga och sociala hänsyn. Bland annat Naturskyddsföreningen uttrycker farhågor att EU genom TTIP-avtalet skulle bli tvungna att anpassa sig till USA:s väsentligt lägre krav kring skadliga kemikalier. Både regeringen och kommerskollegium gör dock bedömningen att Ceta-avtalet inte kommer att påverka ländernas möjligheter att själv reglera dessa områden. Det finns dock kritik, bland annat från Kemikalieinspektionen som ser anledning att fortsätta att bevaka frågan framöver, framförallt vad gäller möjligheten till framtida regleringar.

På båda sidor Atlanten har det också funnits starka farhågor om att avtalen skulle leda till en harmonisering på det sociala området. LO, TCO och Saco som alla ställt sig bakom principen om frihandelsavtal med både USA och Kanada har samtidigt varit tydliga med att avtalen inte får leda till försämrade löner och arbetsvillkor i EU. Man har därför krävt ett särskilt tillägg till avtalet där arbetsrätt, fackliga rättigheter och trygghetssystem inte ska påverkas negativt av avtalet. Detta har nu blivit rättsligt bindande och TCOs Eva Nordmark säger att man nu är nöjd med hur avtalet blivit. Förhoppningen är nu att Ceta-avtalet kan påverka förhandlingarna med USA och möjligheten att inkludera miljömässiga och sociala hänsyn.

——-

CETA (Comprehensive Economic and Trade Agreement) – Frihandelsavtal mellan EU och USA. Skrevs på den 1 November och vissa delar börjar gälla redan 1 januari 2017 i väntan på godkännande i medlemsländernas nationella parlament

TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) – Under förhandling sedan 2014. Framtiden för avtalet är nu osäkert, båda de amerikanska presidentkandidaterna har sagt sig vara emot fortsatta förhandlingar.

Kommande inlägg om frihandelsavtalen kommer att handla om offentliga tjänster och det kontroversiella investeringsskyddet för företag.