I torsdags enades EUs regeringschefer om ett avtal med Turkiet för att försöka stoppa flyktingströmmen över Medelhavet. Stefan Löfven kallar avtalet för ett första steg till lagliga vägar in i Europa, men är det realistiskt och vad innebär avtalet egentligen?

Turkiet är inne i värmen igen. EUs oförmåga att ta gemensamt ansvar för flyktingkrisen har lett till att man hellre gör sig beroende av President Erdogans Turkiet, ett land i fritt fall mot diktatur. Trots att landet inte är rättssäkert och trots att regimen bedriver öppet krig mot sin kurdiska befolkning har EU nu återupptagit medlemsförhandlingarna och infört visumfrihet. Genom avtalet kommer Turkiet att räknas som ett ”säkert tredjeland” att skicka tillbaka flyktingar till, detta trots att de där kommer att hamna i stora läger utan möjlighet att söka asyl och där grundläggande rättigheter kränks dagligen.

Situationen i Grekland kommer att bli ohållbar. För att inte åsidosätta asylrätten heter det i avtalet att massutvisningar ska undvikas och att alla ska få sina asylskäl prövade innan de skickas tillbaka till Turkiet. Detta innebär att Grekland måste mångdubbla sin kapacitet att hantera asylsökningar och det snabbt. Landet behöver 4000 domare, poliser, tolkar och andra experter från EU för att hantera hela unionens asylprocess på plats. Mindre än en vecka efter avtalet skrevs under har myndigheterna börjat låsa in nyanlända flyktingar i väntan på deportation. Kaos råder på den grekiska ön Lesbos där volontärorganisationer kastats ut och människor sitter internerade utan ordentlig tillgång till mat och sanitet.

En-ut-en-in. För varje syrisk flykting som EU skickar tillbaka till Turkiet ska man ta emot en annan syrisk flykting, en som inte försökt fly. Detta minst sagt cyniska upplägg kräver att någon gör en livsfarlig resa över Medelhavet för att skickas tillbaka så att en syrisk landsman kan få asyl på laglig väg.  Dessutom har inget EU-land ännu gått med på att ta emot några av de blott 70 000 syrier som ska få plats i Europa enligt omfördelningsprincipen. Det är långt ifrån den lagliga väg statsministern talar om, snarare ännu ett skamfullt kapitel i Europas hantering av den största humanitära krisen sedan andra världskriget.

Gör din röst hörd. Skriv under folkkampanj för asylrätt som protesterar mot åtgärder som kränker asylrätten och strider mot barnkonventionen.