EU beskrivs ofta som ett hot mot vårt Svenska sätt att organisera arbetsmarknaden. Risken finns att vi anpassar oss till lägre nivåer för att konkurrera på samma villkor. Det är en risk vi måste ta på största allvar, och därför driva ett ständigt förbättringsarbete inte bara i Sverige utan även på EU-nivå. Ett bra exempel på varför det är så viktigt att Facken också jobbar på EU-nivå är det avtal som för de flesta statligt anställda i Europa innebär att man går från nästan inte ha några rättigheter till insyn alls, till ett direktiv som ger rätt att ta del av information och också rätt till konsultation.
Det är faktiskt bara Sverige och Danmark som har en medbestämmandelagstiftning (MBL) som omfattar inte bara information och konsultation utan också förhandlingar. De fackliga organisationerna i Sverige har rätt till insyn och medinflytande i verksamheten och det är tydligt reglerad i lag. En part är skyldig att ställa upp till förhandling när motparten begär det. Det som är än mer fantastiskt är att vår lagstiftning även omfattar statligsektor och STs medlemmar. Många av våra systerförbund i Europa omfattas inte av samma arbetslagstiftning, man har ofta också stora inskränkningar jämfört med den privata sektorn i landet.
Efter ett intensivt arbete under nästan två år i den sociala-dialogen för Statlig, Nationell och Europeisk förvaltning har parterna nu enats om ett bindande avtal på europeisk nivå.

PHOTO_5_WEB
Även om det här avtalet inte expressivt uttrycker fackförbundens rättigheter framför andra medarbetarorganisationer, är det ändå ett avtal som stärker våra möjligheter att behålla det svenska sättet att organisera relationerna mellan anställda och arbetsgivare. I Sverige vet vi att MBL har stor betydelse för att vi har relativt få strejker i vårt land och en mer kostnadseffektiv lönepolitik än många andra länder.
Det som händer nu är att kommissionen gör en sedvanlig analys av lagens konsekvenser och bedömning av undertecknande parters representativitet, avtalet lämnas där efter över till EU-ländernas regeringschefer i Europeiska rådet, som förutsätts göra avtalet till ett direktiv, som sedan medlemsländerna inför i nationell lagstiftning. Om inget oförutsett händer har vi ett nytt direktiv inom ett par år. Ett direktiv som kommer direkt av det partsgemensamma arbetet och bör ses som en seger för öppenhet och demokrati inom EU.