Det har sedan flera decennier funnits en lång konflikt i Göteborgs hamn. Den försöker nu arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att lösa genom att låta en utredning ta fram förslag om inskränkningar av strejkrätten https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/s-minister-inskrankning-av-strejkratten-behovs-i-sverige-pa-grund-av-hamnkonflikten-i-goteborg. En inskränkning av strejkrätten med utgångspunkt från situationen i Göteborgs hamnar kan få katastrofala följder, främst för svensk ekonomi och konkurrenskraft så lyckosamma svenska kollektivavtalsmodellen, men också för att Sverige ska kunna leva upp till internationella överenskommelser om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Med sitt uttalande att inskränka strejkrätten riskerar Ylva Johanssons utredning att bli elefanten i glashuset. Minsta felsteg, och riskerna för att det kan ske är ofantligt stora, blir effekterna katastrofala. Tanken må vara god för att förhindra den segdragna konflikten i Göteborgs hamnar med oresonliga parter. Där en av parterna med fog ska hållas ansvarig för att drivas av en samhällsomstörtande dagordning med revolutionärpolitiska förtecken och den andra parten, arbetsgivaren, som vägrar acceptera och än mindre vill ta konsekvenserna av sin skuld i att det råder stort missnöje hos de anställda vid bolaget. Men detta kan aldrig försvara en lagstadgad begränsning av strejkrätten. För strejkrätten i Sverige är liksom yttrandefrihet och fri opinionsbildning något som ett öppet samhälle med en utvecklad demokrati alltid ska försvara.

För att förstå riskerna med en lagstadgad begränsning av strejkrätten måste vi både titta i backspegeln och dra rätt slutsatser av hur det kommer sig att svensk arbetsmarknad så länge har kunnat leverera både arbetsfred och god ekonomiskt tillväxt. Sverige skiljer ut sig internationellt med det att här finns parter som fullt ut är beredda att ta ansvar. En konflikt är, oavsett om det är en strejk eller lockout, ett tecken på det motsatta som i sin förlängning skadar både företag (arbetsgivare) och de anställda (fackliga organisationerna). Detta insåg pionjärerna för den svenska modellen och skapade regelverk för att arbetsmarknadens parter själva och utan statlig inblandning tar ansvar. Modellen har under lång tid tjänat svensk arbetsmarknad och ekonomi väl. Den har överlevt både 60-talets revolutionsromantiker som 80-talets ”satsa på dig själv” propagandakampanjer från näringslivet. Vad är skälen till att denna modellen inte även ska kunna överleva konflikten i Göteborgs Hamnar? Vad är det i den konflikten som skiljer sig från tidigare situationer?

För att lösa konflikten i Göteborgs hamn finns det två andra vägar för Ylva Johansson att gå i stället. Den ena vägen är enkel och den gör hela hennes utredning onödig för den innebär att regeringen använder sig av en möjlighet den redan idag har, nämligen att föreslå att riksdagen inför en stopplag i den enskilda situationen. Den andra vägen är långsiktigt bättre och innebär att utredningen får ändrade direktiv att huvudspåret är att även privata anställda som arbetar med för samhället viktiga funktioner också ska omfattas av reglerna offentligt anställda har vad gäller samhällsfarliga konflikter. Båda dessa vägar har förstås sina för- och nackdelar men jämfört med den väg Ylva Johansson hittills har valt är dessa alternativa vägar mycket bättre.

Dag Andersson
Förbundssekreterare