När Anders Borg idag presenterade vårbudgeten fanns inga egentliga nyheter att yvas över. Det mesta är känt sedan tidigare. Men det finns en ljusning i svensk ekonomi, enligt finansministern. Det blir också dyrare att köra bil och att köpa alkohol och tobak, fick vi veta.

Att vårluntan var sällsynt mager för att vara ett valår, var kanske en nyhet i sig.  STs ordförande Britta Lejon efterlyste satsningar på arbetsmarknadsområdet:  ”Vi har en mycket hög arbetslöshet i Sverige och regeringen presenterar inga nya förslag på hur den ska åtgärdas.” 

Ja, insatser behövs sannerligen. ST har länge propagerat för ett aktiv och ambitiös jobbpolitik med fokus på kvalitet och utbildning. Vi vill att fler får del av spetsutbildning, påbyggnad och kompletteringar. Även tjänstemän och akademiker som är i behov av att fylla på med kunskaper måste få del av sådan utbildning.

Vi vet att Arbetsförmedlingen är en viktig aktör för att jobbmatchningen ska fungera. Men det behövs en vassare förmedling som svarar upp mot arbetsmarknadens faktiska behov och krav. Vi vill att arbetsförmedlare ska få använda sin profession med fokus på kontakter med arbetssökande och arbetsgivare. Vi tycker också att de som står nära arbetsmarknaden ska få stöd när de söker jobb. På så vis stärks matchningen och legitimiteten bland människor. Det är en klok jobbpolitik!

TCOs  ordförande Eva Nordmark efterlyste takhöjningar i a-kassan, som inte längre kan sägas vara en försäkring i ordets rätta mening. Till följd av politisk ovilja att investera har a-kassan försummats under lång tid, vilket fått allvarliga och trista konsekvenser för arbetsmarknadens funktionssätt.

En väl fungerande a-kassa bidrar till Sveriges konkurrenskraft då den håller uppe betalningsförmåga och investeringar. Det är en smart jobbpolitik!

Lite i det fördolda innehåller ”våpen” även besparingar på myndighets-Sverige. Sådana utgiftsområden (UO) brukar vara bra att gräva i för att finansiera publika och väljarvänliga satsningar. Det handlar bland annat om att minska uppräkningen av anslaget till myndigheterna. Det ger statskassan cirka en miljard kronor om året att spela med.

Det låter kanske inte som så mycket pengar- men likväl som droppen som urholkar stenen får dessa besparingar konsekvenser för statens förutsättningar att kunna klara sitt uppdrag. Vi tycker så klart att staten ska vara aktsam om varje skattekrona men redan idag sker det ständiga rationaliseringar för att hålla nere kostnader. Regeringen ställer också fler och fler krav på mer effektivitet och produktivitet. Många myndigheter har redan en hög arbetsbelastning och tufft att klara alla åtaganden. Ständig dränering leder till kvalitetstapp – det säger sig självt. Innan finansen (FiBA) föreslår besparingar är det rimligt att de samtidigt gör genomlysningar av myndigheters uppdrag och uppgifter.

Staten är mitt uppe i ett generationsskifte. Under en femårsperiod skapas hela 160 000 jobbchanser inom statlig sektor – bland annat till följd av pensionsavgångar. Men staten måste vara en attraktiv arbetsgivare för att klara kompetensförsörjningen; kunna erbjuda goda arbetsvillkor, kompetensutveckling, karriärplanering och hänga med i löneutvecklingen.

Valrörelsen börjar idag. De stora elefanterna kommer att fightas om vem som är bäst lämpad att styra landet. Ett klokt råd är att investera – inte att slåss om vem som kan presentera störst och flest neddragningar på statlig sektor.

En initierad politiker vet nämligen att en väl fungerande statlig verksamhet skapar jobb och företagande och därmed välfärd för det stora flertalet. Det är en klok och smart tillväxtpolitik!