I dagsläget har jag hunnit träffa nästan 200 doktorander för att berätta om resultatet i rapporten Disputerad och sen då? Jag har bland annat varit vid Lunds universitet, Örebro, Luleå och Uppsala.

I rapporten möter vi disputerade som valt att göra karriär utanför universitetsvärlden. Fler och fler av dem som idag påbörjar en forskarutbildning beräknas lämna universitetet och söka sig till andra sektorer för att jobba där. Därför att det viktigt att skaffa kunskap om hur arbetssituationen ser ut för dem som lämnar forskarbanan. En huvudfråga är vilken betydelse deras utbildning har dels för att få jobb, dels för hur den tillvaratas av arbetsgivaren och kollegorna. Som vi konstaterar i rapporten är det inte alldeles självklart att forskarutbildade får möjlighet att använda hela sin kompetens i sina anställningar.

Ibland kan man ana en viss skepsis bland arbetskamrater och chefer till akademisk utbildning. Det är långt ifrån alla som förstår vad en forskarutbildad faktiskt kan. Detta är förhoppningsvis något som kommer att förändras i takt med att ännu fler anställda har en mycket kvalificerad akademisk utbildning.

En sak som är uppenbar är att den disputerades chef spelar en avgörande roll för vilka möjligheter han eller hon får för att utvecklas i sitt arbete. De arbetsgivare som satsar på att öka antalet disputerade bland sina anställda har upptäckt att verksamheten inte bara håller hög kvalitet utan att hela arbetsplatsen kan utvecklas. Flera av de intervjuade berättade entusiastiskt om vilka möjligheter till avancerade och utvecklande arbetsuppgifter de hade fått när chefen upptäckt deras kompetens.

Men resultatet av intervjuundersökningen visar också att det är angeläget att öka kunskapen om hur handledare och institutionsledningar på universiteten kan rusta doktorander och disputerade för deras framtida yrkeskarriärer. Vad görs egentligen för att preparera nydisputerade doktorer för ett arbetsliv utanför högskolesektorn? Vilka verktyg erbjuder forskarutbildningen för att underlätta övergången från forskarvärlden till annan verksamhet? Och inte minst – vilken attityd har man till disputerade som vill lämna universitetet och till dem som vill återvända med sina externa erfarenheter i bagaget?