I veckan debatterade riksdagen möjligheten att ställa krav på kollektivavtal i samband med offentlig upphandling. Bakgrunden till debatten är det arbete som regeringen nu genomför med att anpassa de svenska upphandlingslagarna till EU:s nya direktiv. De nya direktiven innebär en skyldighet för medlemsstaterna att se till att miljö-, sociala- och arbetsrättsliga skyldigheter beaktas vid offentlig upphandling. Ett förslag har också tagits fram på hur en svensk reglering om krav på ”särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor” kan utformas.

Med dagens lagstiftning är det svårt att ställa tydliga krav på villkoren för de som jobbar hos en leverantör till stat och kommun. Detta gör att offentliga upphandlingar inte sällan fungerar som en katalysator för försämringar av anställningsvillkor och arbetsförhållanden. I riksdagsdebatten konstaterade civilminister Ardalan Shekarabi att stat, kommun och landsting idag orsakar social dumpning för svenska löntagare och företagare. Han berättade om hur han besökt företagare och anställda i taxibranschen:

”De beskrev social dumpning, en social dumpning som många inte kan tro existerar i vårt land, arbetstider som ligger i nivå med vad vi hade i Sverige vid förra sekelskiftet, löner som man inte kan försörja sig på, otrygghet som genomsyrar vardagen. En av förarna tittade på mig och beskrev hur allt annat i samhället blir dyrare men hans lön sjunker för varje år. Han behöver jobba elva, tolv eller tretton timmar om dagen, ofta sju dagar i veckan, för att ha en chans att försörja sig själv och sin familj.”

Det här är inte en utveckling drivits fram den fria marknaden utan det är, som Shekarabi konstaterade, en effekt av medvetna politiska beslut. Det krävs också medvetna politiska beslut för att vända utvecklingen. Det är därför ledsamt att de politiska motsättningarna är så stora när det gäller att ställa krav på goda villkor för de anställda i samband med upphandlingar. Hur tänker de politiker som tycker att det ska ställas krav för att värna miljön, djurskydd och klimatet men som samtidigt anser att det inte bör ställas några krav för att värna de som arbetar med att leverera varor och tjänster till offentlig sektor? Förstår de inte att det alltid är någon som betalar? De låga priser som offentlig sektor erbjuds betalas av de anställda som tvingas arbeta till löner som inte går att leva på och utan det skydd som ett kollektivavtal innebär.

TCO har nyligen gjort en undersökning som visar på ett brett stöd för att det ska ställas krav på att de anställda som levererar till offentlig sektor ska ha lika bra villkor som alla andra i branschen. Även bland de som röstar på något av allianspartierna är stödet för kollektivavtalsliknande villkor stort, över 85 procent av Alliansens sympatisörer tycker detta är viktigt eller mycket viktigt.

Den nya svenska upphandlingslagen är redan försenad, nu är det hög tid att politikerna enas och står upp för schysta arbetsvillkor även för de som arbetar med att leverera varor och tjänster till offentlig sektor.