Jag har tidigare skrivit om konsten att arbeta hemifrån. Nu har en del medlemmar påpekat att det finns fler sidor av hemarbete än att kunna disciplinera sig och under arbetstid strunta i hushållsgöromålen därhemma. Det handlar inte minst om hur arbetsplatsen kommunicerar med den som inte finns fysiskt närvarande där.

En man berättade att han allt som oftast måste påminna sina kollegor om att när de bokade in honom på möten ska de se till att han kan delta antingen via telefon eller via Skype. Detta förefaller ju vara en enkel sak men glöms den bort står sig den hemarbetande slätt och blir indirekt utestängd från såväl delaktighet som information.

Ett annat påpekande har gällt alla de gånger den hemarbetande kommit till arbetsplatsen och insett att grupper tillsatts som han eller hon rimligtvis borde ha ingått i. Att välja de personer man har framför ögonen är förstås många gånger det allra enklaste men kanske inte det bästa för verksamheten – avgörande erfarenheter och kompetenser kan ju gå förlorade.

Ytterligare en medlem berättade att när hon kom tillbaka efter några dagars arbete i hemmet brukade kollegorna säga: ”vad bra att du är här – då kan jag passa på att fråga dig om en sak”. Det hade hon för det mesta givetvis inte något emot, men många gånger hann hon bara in på kontoret så blev hon ansatt av tusen och en frågor. Det störde hennes möjligheter att exempelvis förbereda sig inför ett viktigt möte.

Så jag tror att arbetsplatser som är positiva till distansarbete också måste anpassa sin verksamhet till detta. Det innebär bland annat att samtliga anställda ska ha goda förutsättningar att utföra ett fullgott jobb var de än befinner sig. Så ta och fundera över hur det ser ut på din arbetsplats. Anpassar ni era mötesformer så att alla anställda kan delta? Hur går det till när ni väljer vilka som ska ingå i olika arbetsgrupper? Med dagens kommunikationsmedel och med några få enkla regler för samvaron kan ni skapa en arbetsplats där alla kan vara med.