Många som arbetar på statligt uppdrag i våra myndigheter, gemensamt ägda bolag och andra verksamheter går till arbetet med en alldeles särskild stolthet. Att jobba på statligt uppdrag är inte vilket jobb som helst. Även om avregleringar, bolagiseringar och privatiseringar förändrat anställningsförhållanden under åren är de som arbetar på statligt uppdrag fortfarande bärare av de särskilda värden som vår demokrati och vår välfärd vilar på. Värden som exempelvis jämställdhet, opartiskhet och saklighet. Samtidigt utmanar de statliga bolagens medlemskap i Svenskt Näringsliv några av de mest grundläggande värden som vår demokrati och välfärd vilar på och undergräver förtroendet för staten som en objektiv och saklig aktör.

Svenskt Näringsliv är en central arbetsgivarorganisation men när de beskriver sin verksamhet är det opinionsbildning som nämns först av de saker organisationen arbetar med. Att opinionsbildningen är viktig framgår också av en rapport från 2010 där Svenskt Näringslivs dåvarande VD Urban Bäckström säger att det viktigaste svaret på frågan hur samhällsförändring åstadkoms är den långsiktiga opinionsbildning som Svenskt Näringsliv och dess föregångare SAF och Industriförbundet bedrivit sedan 1970-talet.

Idag publicerar ST en rapport som visar att de statligt ägda bolagen som förvaltas direkt av regeringskansliet betalar drygt 30 miljoner kronor per år till svenskt näringsliv. Räknar man in alla bolag i den statliga bolagssfären handlar det om över 50 miljoner kronor per år.

I början av 2000-talet diskuterades myndigheters och statliga bolags opinionsbildande arbete flitigt. Bland annat publicerade Timbro flera rapporter (1, 2, 3 och 4) och frågade sig vad det betyder för demokratin och den fria åsiktsbildningen på lång sikt när statliga myndigheter och bolag alltmer försöker påverka opinionen, och politikerna därmed retirerar från sitt opinionsbildande uppdrag. Även 2006 års Förvaltningskommitté tog sig an frågan och presenterade ett antal slutsatser till regeringen vilket ledde fram till tydligare riktlinjer för myndigheters informationsarbete. Bland annat konstaterade regeringen när de nya riktlinjerna slogs fast att det inte är en uppgift för en myndighet att bedriva opinionsbildning som innebär att myndigheten tar ställning för den ena eller andra sidan i en partipolitiskt kontroversiell fråga i syfte att påverka riksdagen eller regeringen.

Samtidigt som myndigheterna har fått tydligare riktlinjer har det inte gjorts något motsvarande inom den statliga bolagssfären, där florerar fortfarande den politiska opinionsbildningen och påverkansarbetet gentemot väljare, riksdag och regering.

Svenskt Näringsliv har själva genom sin tankesmedja Timbro konstaterat att det är skadligt när statligt ägda bolag bedriver politisk opinionsbildning. Det är inte svårt att dela den uppfattningen. I den rapport ST publicerar idag finns ett antal exempel på Svenskt Näringslivs opinionsbildning för privata arbetsförmedlare, mot meddelarskydd, för en urholkning av LAS, för sänkta ambitioner inom jämställdhetsområdet och för avveckling eller privatisering av statliga bolag. Alla heta och partiskiljande politiska frågor och vissa sådana som borde stå i strid med några av de statliga bolagens egna intressen.

Det är nu hög tid för regeringen och de statliga bolagens ledningar att agera. Som en första åtgärd bör de statliga bolagen lämna Svenskt Näringsliv och söka sig till en annan arbetsgivarorganisation, en som inte arbetar med politisk opinionsbildning. Samtidigt bör regeringen uppdatera sin ägarpolicy med riktlinjer för statliga bolags direkta och indirekta opinionsbildning. En god utgångspunkt för dessa riktlinjer kan vara de riktlinjer som finns för statliga myndigheters informationsarbete. Dessutom bör statligt ägda bolag på samma sätt som kommunala bolag omfattas av offentlighetsprincipen och de anställda bör liksom andra som arbetar på statligt uppdrag ges meddelarfrihet.