Både i samband med OS i Peking och nu inför vinter-OS i Sotji har debatten om OS och mänskliga rättigheter blossat upp. Igår meddelade idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth att hon inte kommer att delta i invigningen av OS i Sotji. Adelsohn Liljeroth säger till Ekot att detta gärna får uppfattas som en politisk markering mot värdlandet Ryssland och förföljelsen av homosexuella och demokratiaktivister. Idrottsministern sällar sig därmed till internationella ledare som Frankrikes president Hollande och USAs Barack Obama som även de valt att bojkotta OS. Även om deras beslut kanske framförallt handlar om realpolitik får det som konsekvens att Rysslands övergrepp mot de mänskliga rättigheterna hamnat på den internationella dagordningen.

De senaste åren har det blivit allt svårare att ignorera konsekvenserna av OS. Kränkningar av fackliga rättigheter är mer regel än undantag i byggandet av OS-städer och arenor. I fallet med Kina och Ryssland har debatten också handlat om hur OS skänker legitimitet till regimer som begår systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter, där de senaste exemplen gäller situationen för HBTQ-aktivister och fängslandet av oliktänkande i Ryssland.
Internationella Olympiska Kommittén har uttryckt förhoppningar att OS skulle kunna leda till en förbättrad situation för demokrati och mänskliga rättigheter i värdlandet. Men en rapport från organisationen Swedwatch har visat att effekten snarast varit den omvända och trots detta har IOK valt att fortsätta sitt nära samarbete med regimerna i Peking och Moskva. Ett problem menar Swedwatch är att IOK helt saknar en policy för hur man arbetar med mänskliga rättigheter.

Den senaste tidens utveckling kan tyda på att en förändring är på gång. Inte bara politiker stannar hemma från OS utan det blir allt svårare att hantera debatten kring OS utan att ta frågan om demokrati och mänskliga rättigheter på allvar. .I dagarna tecknade Svenska Olympiska Kommittén avtal med LO om en svensk OS-ansökan, där man slår fast att FN:s konvention om mänskliga rättigheter och ILO:s kärnkonventioner om rättigheter i arbetslivet, ska vara vägledande för OS i Sverige och för SOKs arbete internationellt. Det är positivt att LO nu fått gehör för vad som borde varit självklart från början, att fackliga och mänskliga rättigheter ska tas till vara även i idrottssammanhang.

För dig som är intresserad av att veta mer vill jag passa på att tipsa om LO-TCO Biståndsnämnds intressanta seminarium den 17 januari ” Internationella idrottsevenemang & mänskliga rättigheter i arbetslivet”. Medverkar gör Karl-Petter Thorwaldsson, LO, Viveka Risberg från Swedwatch och Karin Mattson, Riksidrottsförbundet mfl.

Bild av Steve Rhodes