Efter sommaren har förhandlingar genomförts med arbetsgivarverket som har resulterat i ett nytt avtal för de statligt anställda inom arbetsgivarverkets område (Avtal).  Förhandlingar uppmärksammas ofta i medier, gärna knutet till politik eller fackföreningssammanhang. Ordet som sådant är ganska abstrakt – näst intill mytomspunnet.  Men vad menas egentligen med förhandlingar?

Förhandlingar sker överallt vardagslivet. I många sociala samspel sker det naturligt och utan att vi reflekterar över att det är just en förhandling som har genomförts. Om exempelvis en familj gemensamt ska planera veckans måltider avvägs olika intressen mot varandra och familjemedlemmarna ger och tar för att till slut komma överens om innehållet. En förhandling har därmed skett.

Det finns också mer explicita förhandlingar i vardagslivet, exempelvis vid köp av fastigheter, bil eller vid bankkontakter då en överenskommelse ska träffas om pris eller ränta.

En grundförutsättning för att en förhandling ska komma till stånd är att båda förhandlingsparter har något att tjäna på att komma överens. Om en bara en part tjänar på att komma överens så blir det ingen förhandling.

Det är även vanligt att någon av förhandlingsparterna har mer att tjäna på att komma överens och på det viset finns det asymmetriskt förhållande i förhandlingen där den ena parten har ett underläge.

I arbetslivet finns ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare där parterna behöver komma överens för att något arbete ska bli utfört. Dock är inte relationen alltid jämbördig eftersom arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet och möjlighet att anställa och säga upp personal. En tanke med fackföreningar är just att motverka detta asymmetriska förhållande på arbetsplatserna genom att arbetstagare organiserar sig för att tillsammans bli starkare än vad de är var och en för sig. Ju fler arbetstagare som blir medlemmar i facket, desto starkare blir de i förhållande till arbetsgivaren. Problemet blir större för arbetsgivaren om man inte kommer överens med ett stort antal medarbetare som gått samman.

En vanlig föreställning är att förhandlaren ska drämma näven i bordet men det brukar inte vara den bästa strategin. En skicklig förhandlare försöker skapa en konstruktiv dialog med motparten och  skapa förståelse för sina krav och önskemål.  En skicklig förhandlare undviker också att göra bort motparten och i långsiktiga förhandlingsrelationer är det viktigt att båda parter kan leva med slutresultatet i varje enskild förhandling.  En förhandling handlar om att ge och ta. Ingen kan i allmänhet räkna med att få genom alla sina krav och slutresultatet blir därför en kompromiss.

Förhandlingar är ett av fackföreningsrörelsens absolut starkaste verktyg, såväl historiskt som idag. Idag kan vi dock se att vissa medarbetare vill förhandla för sig själva. För dem är det inte självklart att gå samman med andra för att få genomslag för sin vilja  och de kanske också ifrågasätter berättelsen om den asymmetriska relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare eftersom de inte ser sig som bundna till enskilda arbetsplatser. De ställer själva olika arbetsgivare mot varandra och väljer den som ger bäst erbjudande, kommer de inte överens med en arbetsgivare finns det andra att välja på. För facken är utmaningen att hitta sin roll i förhållande till dessa individer så även deras förhandlingsbehov tillfredsställs. Kanske skulle mer fokus på ett coachande stöd vara en väg att gå för att även de ska känna sig hemma i fackföreningsrörelsen?