Idag har OFR haft ett frukostseminarium på temat ”Visselblåsarfunktioner och meddelarskydd – varför är det viktigt?”, medverkade gjorde bland andra justitiekanslern Anna Skarhed, Statskontorets utredare Naiti del Sante, utredaren Carina Gunnarsson och STs ordförande Britta Lejon.

På seminariet diskuterades Statskontorets rapport ”Visselblåsarfunktioner i staten”, som kom i fredags. Utredningen behandlar främst frågan om staten bör inrätta en gemensam visselblåsarfunktion för flera olika myndigheter. Statskontorets slutsats är att det inte finns några starka skäl för att inrätta någon sådan gemensam funktion i syftet att motverka korruption. Kortsagt är det svårt se att fördelarna skulle väga upp nackdelarna och problemen med en sådan gemensam visselblåsarfunktion.

I den enkätundersökning som Statskontoret gjort har 27 av de 190 myndigheter som svarat på frågorna uppgett att de infört någon form av visselblåsarkanal och drygt hälften av dessa anlitar ett externt företag för sin visselblåsningsfunktion. Statskontoret kommer fram att det finns juridiska oklarheter för de visselblåsarfunktioner som redan finns.

I en visselblåsarfunktion är det viktigt att den personliga integriteten och personuppgifter skyddas på rätt sätt. Det är oklart om staten kan hantera personuppgifter på det sätt som man gör. Grunden för personuppgiftshantering i en visselblåsarfunktion är idag intresseavvägning, enligt 10 f § PUL. Då får man enbart hantera personuppgifter om det är nödvändigt. Jag frågar mig om det är nödvändigt för en statlig myndighet där alla anställda är tillförsäkrad en grundlagsskydd meddelande och yttrandefrihet att införa en alternativ visselblåsningskanal? Det finns många olika alternativa sätta att slå larm, både för anställda och medborgare.

Hur skyddas identiteten för både anmälaren och den anmälde och anmälaren? Det finns ingen generell sekretessregel som garanterar något skydd för någon av dessa. Som jurist sätter jag inte någon större tillit till policydokument om det verkligen bränner till. Det saknas ett sekretesskydd för den som utpekas i en anmälan och anmälaren har inte heller samma skydd som man hade haft om man t.ex. lämnat uppgifterna till en journalist för publicering.

Vidare saknas en sekretessbrytande bestämmelse i OSL om det inte är myndigheten själv som har visselblåsarkanalen. Som anställd har man ingen laglig rätt att lämna ut hemliga uppgifter till en visselblåsarkanal såsom man skulle ha haft om man lämnat uppgifterna till en journalist för publicering.

Här tycker jag att det verkligen finns utrymme att ifrågasätta de visselblåsarkanaler som myndigheter redan infört. Särskilt när de använder externa företag som visselblåsarfunktion.

Panelen på dagens seminarium var i stort överens att visselblåsarfunktioner är behäftade många olika problem. Justitiekanslern Anna Skarhed kallade visselblåsarfunktioner inom staten för en ”anomali”. Dessutom rör få av de anmälningar som kommer in sådana allvarliga missförhållanden som de är avsedda för. STs ordförande Britta Lejon argumenterade för att statliga arbetsgivare verkligen arbeta bör med ledarskapet för en sund myndighetskultur och utbildning till alla anställda om vilka rättigheter alla har enligt grundlagsskyddet istället för ett bygga upp nya alternativa system som bara kan förvirra mer.