Nu i september kom Arbetsgivarverkets rapport ”Arbetsmiljö i statlig sektor 2013”. Rapporten pekar helt riktigt på vikten av friskfaktorer i arbetslivet som vi ska vårda och förstärka. Faktorer som socialt stöd, trivsel, meningsfulla arbetsuppgifter, rimlig arbetsbelastning, ett bra ledarskap, god kommunikation och gemensamma värderingar med mera.

Ibland kan det bli för mycket fokus på det som inte fungerar i arbetsmiljön. En del kallar det för ”eländesbeskrivningar”. Samtidigt behöver det som faktisk är ett bekymmer på arbetsplatsen tas om hand och förbättras. Dålig arbetsmiljö som kan leda till ohälsa och sämre resultat i jobbet. Arbetsgivaren har ett huvudansvar här men också facket, skyddsombud och vi som enskilda medarbetare har ett ansvar att bidra till en bra arbetsmiljö. Men de positiva faktorerna behöver lyftas fram och förstärkas.

Arbetsgivarverkets utgångspunkt i rapporten är att visa att staten har en bättre arbetsmiljö än övrig arbetsmarknad, det är så de i huvudsak jämför. Det är också så att det finns många intressanta och utvecklande jobb i staten, kraven på kvalificerad utbildning är höga, möjlighet till utveckling finns för många. Förutsättningarna är hyggliga för en bra arbetsmiljö på det statliga området. Vilket ST lyft fram i olika rapporter exempelvis ”Framtidsjobb i staten 2013 – 2018”. Sedan finns det till och från problem med finansieringen av myndigheter och hur IT fungerar för att nämna några exempel.

Några undantag från att ”staten är bättre” redovisas i rapporten. Det upplevs som svårare att föra fram kritik. Andelen som instämmer i påståendet att det är svårt att framföra kritik är den största sedan undersökningarna startade 1999 – hela 26 procent har den uppfattningen. Rättigheten att säga sin mening som statsanställd är grundlagsskyddad sedan lång tid men ändå hukar var fjärde statsanställda bakom skrivbordet – sannolikt av rädsla för att karriär- och löneutveckling bromsas eller bara att man inte vågar. Det är inte enbart ett arbetsmiljöproblem utan också ett stort bekymmer i demokratisk mening. Öppenhet har under flera år varit en av STs mest prioriterade frågor, se ”Tala, twittra eller hålla tyst”. ST har även tagit fram en rapport ”Öppenhet på villovägar?” som beskriver ST-medlemmarnas syn och erfarenheter av öppenhet på arbetsplatsen. I rapporten beskrivs även hur riksdagsledamöter ser på öppenheten på myndigheterna.

Statsanställda uppger i större utsträckning jämfört med övrig arbetsmarknad att de får klart otillräckligt med vila mellan arbetsdagarna och de känner sig i större utsträckning otillräckliga med sin arbetsinsats. Många män i statlig anställning löper en dubbelt så hög risk att utsättas för hot och våld jämfört med övriga arbetsmarknaden. Må vara att de i större utsträckning arbetar inom kriminalvård, ungdomsvård, hos kronofogden med flera arbetsplatser – men det ska vara nolltolerans mot hot och våld.

Det jag saknar i rapporten är en analys av de problem som finns och att man som arbetsgivarorganisation uttrycker en tydlig vilja att komma till rätta med bristerna i arbetsmiljön. I strategin för den statliga arbetsgivarpolitiken från 2012 är en av rubrikerna ” En god arbetsmiljö främjar verksamhetsutveckling” – en rubrik som uppmanar till förbättringar.